We'll never surrender (they will)

NEW YORK Jag är fortsatt fascinerad av John McCains presentationsfilm (som jag skrev lite om häromdagen):


Jag hittar hela tiden nya intressanta saker i den, och om jag vore seminarieledare i semiotik eller bildanalys eller amerikansk historia eller nå't skulle jag låta mina studenter skriva massor av promemorior om bildspråket, målgruppstänkandet, klipptekniken, retoriken eller vad som helst.

Hittills har jag tittat mest på det visuella och retat mig på detaljer – som att man inte klippt in ett porträtt av John McCain på slutet, utan låter det sluta med bilderna av flickan på blomsterängen. Ett konstigt jump cut i McCains tal, efter orden "they will", får honom att se smått galen ut. Jag tycker vidare att blandningen av journalfilmsbilder och snabba klipp från rymden känns helt schizofren. Och jag fattar inte varför de valt just The Time Has Come som öppningsslogan, kunde de inte komma på något bättre?!
Men den stiliga amerikanska flaggan biter även på en halvskeptisk gästpatriot som jag, för att inte tala om bilden på Frihetsgudinnan – och allt tal om att "tjäna sitt land" genomsyrar USA, så det fungerar säkert utmärkt.

Sedan tänkte jag på hur pretentiöst det verkar att liksom jämställa sig själv med Theodore Roosevelt och Winston Churchill. Men budskapet fungerar: Här är jag, och jag gör anspråk på att vara den som bäst kan leda den fria världen i Kriget mot terrorismen. (Läs gärna Wikipedias artiklar War on Terrorism och framför allt om detta som Fjärde världskriget /eller Tredje.)
Kanske är det märkligt att man inte tagit med några bilder på Ronald Reagan, som ju är väldigt populär i stora kretsar i USA för att han "vann Kalla kriget" (alltså Tredje världskriget, ifall man räknar Kriget mot terrorismen som det fjärde) och som andra republikanska presidentkandidater – t ex Fred Thompson – försökte anspela på. När det nu ska handla om gamla hjältar.

En vän som gästar min lägenhet just nu – och som konstaterade ungefär att "Mc Cain har många förtjänster och bra sidor, synd bara att det är just dem han måste förtrycka för att bli populär bland dem vars röster han behöver" – påpekade något jag inte tänkt på: Att videon implicit ser Barack Obama snarare än Hillary Clinton som huvudmotståndare.

Citat som "I know who I am", "More than aspiration – leadership" och "I've never lived a day, good or bad, when I haven't been proud – proud! – of the privilege" förutsätter en identitetsförvirrad rookie med en fru som först nyligen kände stolthet över fosterlandet. Alltså Obama.
Å andra sidan kan den illvilliga läsa in en syftning på Clinton där McCain fnyser att han minsann inte känner att han skulle ha något särskilt berättigande ("no sense of entitlement") till Vita huset...

När jag gick på JMK hade jag en handledare som var oändligt fascinerad över bildvalen i Aktuellts, Rapports och TV4:s vinjetter. Minns inte om det var hon som analyserade dem, eller om vi skulle göra det? Nå, sedan den tiden – i synnerhet efter min uppsats, som handlade om bildspråket i en brittisk dokumentärfilm om kriget i Tjetjenien – har jag känt att bildanalyser inte är min starka sida. Fast det är intressant att läsa dem!
Men tyvärr måste jag skrivaskrivaskriva på en text och får inte surfa runt för att hitta analyser av McCains video på nätet. Så om ni gör det själva, får ni gärna tipsa om dem nedan.

/Gunilla