Arbetsmarknadsreportaget har lämnat datorn

NEW YORK Jag har varit tämligen urlakad hela dagen, efter att i natt äntligen – efter många dagars och nätters arbete – ha lämnat ifrån mig 18 000-teckenreportaget från Naugatuck i Connecticut.
Eftersom jag hade flaggat för att vi hade intressant fältmaterial och att det fanns fina bilder så bestämde sig redaktionen för att ge reportaget lite mer utrymme. Så texten fick bli längre än vad som var sagt från början, och min ambitionsnivå trappades upp vad gäller extra research, kompletterande intervjuer, faktakoll och framför allt skrivande, omskrivande och mer omskrivande. Har lagt ner hur mycket tid som helst på detta reportage, och inte vet jag om det egentligen blev bättre av det – men som tur är blev jag (och redaktören) i alla fall nöjd(a) till sist...
(Till alla frilans-wannabes som eventuellt läser detta: I sådana här situationer bör ni till skillnad från mig begära tilläggsbetalning.)
Även om det inte får vara ett självändamål med långa texter så är det väldigt kul att få plats att berätta en historia ordentligt. Och trots att min text är så lång så väntas redaktionen ändå få plats med hela 10–12 fotografier och en liten karta.
Som vanligt gav det hela – såväl fältarbetet i Naugatuck som de samtal jag hade senare per telefon – upphov till nya uppslag och idéer om olika arbetsmarknadsrelaterade ämnen, med potentiella besök i Kentucky och Minneapolis samt på Princeton University.
Inte nog med det – en av de *experter* jag har med i texten, och som resonerar kring skillnader mellan svensk och amerikansk arbetsmarknad, dyker upp i New York i maj. Så då kanske jag lyckas locka med honom med familj till vidare fältstudier i Naugatuck! Planen är att vi ska diskutera så kallad creative destruction till ackompanjemang av rödvin från Estremadura.

/Gunilla