Obama och Clinton fick mig att rota fram TV:n

NEW YORK Igår kväll hände något som ni säkert tycker låter väldigt trivialt, men som för mig var en stor händelse: Jag kollade på TV!

När jag flyttade hit fick jag överta en TV-apparat av en kompis, men eftersom jag alltid varit för snål för att också skaffa kabel-TV-abonnemang (eller helt enkelt prioriterat andra utgifter) och eftersom ingen av mina flat mates varit särskilt intresserad så vande jag mig raskt av att titta på TV – och upptäckte att man ju klarar sig ganska bra utan. I New York så måste man mer eller mindre ha kabel-TV för att alls få bra mottagning, så även om man inte kollar på kabelkanalerna så blir det Myrornas krig av alltsammans. Dessutom fick jag mest in rätt obskyra kanaler.

Så TV:n hamnade alltmer i skymundan i möbleringen, och har mest stått och samlat damm. Har nog inte ens försökt sätta på den på tre, fyra år.

Jag vill inte alls kokettera med detta, och jag inser att jag missar otroligt mycket – såväl substantiella debattprogram som allmän populärkulturkunskap. Men till min stora förvåning: även som någon slags nyhetsreporter så överlever man med enbart radio, tidningar, Internet och allt vad det är. Och så fort jag hamnat i ett hotellrum, eller någon annanstans där det finns en fungerande TV (till exempel hemma hos mig i Stockholm) så har det varit enormt roligt att kunna slå på den och titta!

Som en ren bonuseffekt har somliga av mina kolleger haft något att reta mig för. Hur kan man inte ha TV, liksom?! För en korrespondent är det antagligen otänkbart.

Eftersom jag håller på och gör om i lägenheten (eller rättare sagt, borde ta itu med det) så har jag funderat lite grann på vilken plats TV:n ska ha i mitt nya liv. Å ena sidan kanske det vore läge att i sann feng shui-anda rensa bort den, å den andra har jag ju plats numera och borde antagligen erbjuda mina framtida homestay-gäster möjligheten att kolla på TV. Så jag läser till och med reklamlapparna om kabel-TV vi får...men mer än så har inte hänt.

Igår kväll när det var dags för holmgång mellan Hillary Clinton och Barack Obama så försökte jag febrilt hitta någon radiokanal eller webb-TV-variant som sände debatten. Det fanns säkert, men jag hittade ingen. Vad gör man om än political junkie och är så nära, men ändå så långt borta från sin fix? Jag övervägde att gå ner till den restaurang vi har här i huset, men av någon anledning som jag inte alls begriper brukar de flesta barer med TV-apparater välja att visa baseball, snarare än politiska debatter.

Så plötsligt fick jag en snilleblixt och grävde fram TV:n i röran (jag har fortfarande inte gjort i ordning efter målarnas besök), satte i kontakten och .... den fungerade!
Till min stora förvåning lyckades jag dessutom få in ABC ganska snabbt, och såväl bild som ljud var helt OK. Eller rättare sagt: ljudet var bra, men bilden var ganska usel på ett optimalt vis: jag kan se det jag behöver, men kommer inte att fortsättningsvis orka sitta och slentriankolla på TV.

Jag var så fascinerad över att alls kunna följa TV-debatten att det tog ett tag att inse att det var en rätt avslagen historia (men de hade den vackra "We, The People..."-devisen bakom sig).
Som skrivits på många håll var Clinton på G, och Obama inte till sin fördel. Gud, så trötta de måste vara på varandra och på sina egna och den andres sound bites!
Och att programledarna bara orkar mala på om bitterhet, pastor Wright och flaggbroscher övergår mitt förstånd (och inte bara mitt; Martin Gelin kallar det hela Gate-gate här och Andrew Sullivan skriver så här).

Bloggen Daily Kos har en lång lista över alla ämnen de inte talade om, nämligen:
Finanskrisen, fastighetsmarknadens kollaps i USA och resten av världen, Afghanistan, sjukvård, tortyr, dollarns sjunkande värde, utbildning, handel, Pakistan, energi, immigration, den amerikanska tillverkningsindustrins nedgång, Högsta domstolen, matkrisen i världen, klimatförändringar, Kina, "attackerna mot facket och arbetarklassen", terrorism och Al Qaida och civila rättigheter och personlig integritet.

Lite tragikomiskt att mitt återtåg till TV-världen sker till en debatt som Andrew Sullivan kallar: "Pure MSM process bullshit".

/Gunilla