Allt sedan nittiotalet har resurserna på svenska kultur- och nöjesredaktioner krympt och krympt och… krympt. Det innebär att den som idag inte åker på bjudresa är den som blir styrd. För de svenska tidningar, sajter och tv-kanaler som i den fria journalistikens namn aldrig låter sig bjudas flaxar knappast runt i världen för egna pengar – det har de inte råd med. I stället tvingas de sitta på sina bakar och vänta på att artikelidéerna ska levereras på silverfat i form av en inbjudan till presskonferens runt hörnet från redaktionen.Ska bli intressant att se om och hur någon svarar på detta! DI:s Fredrik Sjöshult kanske har lust att skriva en rad, eller den anonyme "åklagaren", apropå det som står i denna Resuméartikel.
(– – –)
Om fler lät sig bjudas skulle de svenska medierna kunna erbjuda en verkligt internationell och mycket friare kulturbevakning. Jag är säker på att redaktörernas urvalsförmåga är oändligt mycket bättre än de marknadschefers som i dag väljer vem som ska sättas på ett plan till Sverige.
/Gunilla
No comments:
Post a Comment