Hantverkare hemma i Harlem, del I

NEW YORK Medan jag satt och mumsade på mina pannkakor i lugn och ro på det stiliga pensionatet – en 32-rumsvilla med blott fem uthyrningsrum! – i Connecticut igår morse fick jag ett mail från New York, märkt "Urgent". Det var min indiska hyresvärdinna som skrev:

Hi Gunilla,

I was trying to reach you since 2 days. I had arranged people to paint your apartment today, Friday. Then I forgot to follow up. Now they at your door. if you get this email on your phone instantly, please contact me 212-XXX-XXXX.

Rxxx

Ahhhhh...! Panik! Flera mail utväxlades snabbt oss emellan, men jag lyckades inte hålla hantverkarna borta från röran i min lägenhet.

Det har behövt målas om hemma hos mig bra länge nu, och jag trodde länge att jag skulle måla om själv. Jag har inte riktigt den där hyresgästmentaliteten så att jag ens tänker på att jag kan ringa värden för att få lägenheten ommålad. Och när jag frågade vänner i New York sade nästan alla att värdar i regel väntar med att måla om tills man flyttat ut, alltså inför nästa hyresgäst. Eftersom jag har rätt många, stora väggar kändes det som ett alltför stort projekt att ta tag i själv...

Men så berättade en väninna med koll häromveckan att jag har rätt till ommålning vart tredje eller fjärde år eller så. Och i samma veva kom det hem en fastighetsskötare för att fixa en annan grej, och han sade genast att "Oj, har du inte fått ommålat på sju år! Då sa jag genast säga till Rxxx att vi ska måla om. Hon är tillbaka på tisdag."

Jag tänkte att detta kanske skulle bli av någon gång under april eller maj, i bästa fall, inte att det skulle ske så snabbt att Rxxx inte ens skulle hinna kontakta mig innan... Well, nu när det blev så brått var det alltså bara att låta dem ta sig in i lägenheten, trots att där var fullt av klädhögar och prylar precis överallt i en enda röra... Puh.

Men när jag kom hem från vår lilla resa var halva vardagsrummet som nytt! Det här blir som en helt ny lägenhet, mycket bra.

/Gunilla