Feelin' good about myself

NEW YORK Som tur är behöver fyra miljoner New Yorkbor inte lita till soppkök för sin överlevnad, även om de som läste Aftonbladet på nätet i fredags morse kanske tror det.
Men nog finns det väldigt många som inte har råd att köpa mat här i sta'n – kanske inte permanent, men någon gång då och då. (Jag skulle kunna gissa att antalet som söker sig till soppkök en given dag är minst tiotusen, kanske ett par tiotusentals. Läs Dennis granskning av antalet "matosäkra" en given dag här, vilket inspirerade mig till den gissningen – kombinerat med en allmän rimlighetsbedömning. Men jag har inte kollat siffran. Och läget har helt säkert försämrats den sista tiden – med stigande matpriser och allsköns elände här i USA.)

Igår avslutades den så kallade Stamp Out Hunger Food Drive, en veckolång insamling av specerier och konserver som brevbärarfacket (!) här i USA ordnat i samarbete med Posten.
Visst borde det till mer långsiktiga insatser för att att utrota hunger och matbrist, och visst handlar det om allmosor och "smulor från den rikes bord" och så vidare.

Men jag såg det själviskt nog som ett sätt att a) känna mig delaktig i den amerikanska samhällsgemenskapen, att b) känna att mitt ekonomiska elände trots allt inte är sååå allvarligt, relativt sett, och att c) rensa lite i skafferierna.

Så jag packade en påse full med tonfiskkonserver, nudlar, svartpepparburkar, rismixer, Hershey's chokladsås och lite annat smått och gott, och traskade till postkontoret på 125:e gatan. Där hade jag tänkt mig att få se ett hav av lådor och påsar med mer eller mindre bisarr donerad mat, och hade kameran redo för att kunna dela med mig av den synen – men man lämnade bara in sitt bidrag i paketinlämningsluckan, och så försvann den till de bakre räjongerna.

/Gunilla