Skinkburkar på nätet

NEW YORK The Economist hade nyligen en text om spam, i vilket de berättade historien om hur en barberarsalong i London i slutet av 1800-talet skickade ut en massa telegram om sina tjänster till alla möjliga mottagare. Dessa gentlemän, får man förmoda, blev fly förbannade över det ovälkomna budskapet till hemmets lugna vrå – om jag minns rätt kom det till råga på allt fram sent på kvällen. (Ni får leta fatt på en länk själva, jag läste på papper.)

Igår fyllde spammeddelandet i den moderna bemärkelsen 30 år. Läs om dess historia hos Anders Mildner i Sydsvenskan (eller här och här, eller se exempel på spampoesi). Citat:

Problemet – för alla i världen– var att det fanns ett yttepyttelitet antal användare som tänkte “Wow! Precis vad jag satt och väntade på! Det här låter ju JÄTTEBRA!” och i samma ögonblick som dessa uttråkade datakillar nappade på Garys erbjudande, skapade de också en framtid för kommande mejltrakasserier.
Nu kan vi därför sitta och se på hur stigande matpriser på kort tid lett till att ytterligare 100 miljoner människor behöver bistånd för att klara matkrisen, samtidigt som kostnaderna för att bekämpa spammet beräknas uppgå till 140 miljarder dollar (!) under 2008. Det finns inga ord för hur tokigt detta är.

/Gunilla