Närodlat i Harlem

NEW YORK Idag gjorde de första små bladen från mina nya odlingar debut i min mat! (Mer om denna växtlighet senare, det liksom är work in progress just nu.)

Jag klippte av lite gräslök, grekisk basilika och rucola, och använde detta finhackat i smeten till en frittata som jag alldeles just nu har ätit upp. Tala om närodlat, när man kan norpa sin föda – nåja, dess smaksättning i alla fall – från en låda alldeles utanför kontorsfönstret.

Utgångspunkten var Lisas frittatarecept på Taffel, som jag modifierade lite så att den blev mer tortilla española-liknande, med skivad potatis som sällskap till zucchinin.
Jag ändrade på lite andra saker också: jag hade ingen dill hemma – det har jag för övrigt aldrig – och jag körde med crème fraîche (sour cream) istället för matlagningsgrädde. Och trots att jag använde massor av olivolja så glömde jag hälla i ny när jag hade vänt tortillan, så den brände fast en aning i pannan och blev inte så där himla vacker som bara en jämnt stekt, gyllenbrun tortilla kan vara. Dessutom orkade jag absolut inte fixa till någon linssallad som tillbehör, fast de tärnade tomaterna blev till en sallad med fetaost, mer grekisk basilika och hackad rödlök samt svartpeppar. Mums! Jag måste börja laga detta minst en gång i veckan. Lisas tips om att packa ner frittata/tortilla i picknickkorgen låter inte dumt...

Här är ett annat långt och entusiastiskt tortilla-recept, med bilder på hur man vänder godsaken i pannan (vilket jag lärde mig häromåret på ett seminarium i spansk gastronomi på Instituto Cervantes här i New York).

/Gunilla