Dricks-uppläxning

NEW YORK Häromdagen talade jag med en svensk bekant på tillfälligt besök i New York. Han skröt om att han minsann betalade så generöst i dricks på Manhattans restauranger.

Men jag är smått luttrad över svenskars inställning till och kunskaper om amerikansk drickskultur. Vet inte hur många gånger jag fått lägga till pengar själv för att det inte ska bli alltför pinsamt. Så jag frågade skeptiskt vad det innebar med generös dricks. Det visade sig att han tagit för vana att ge ungefär 10 procent på notans belopp i dricks.

10 procent! Sorry, men det finns ingen amerikansk servitör eller servitris som anser att det är det minsta generöst. Det antyder tvärtom snålhet, okunskap eller att kunden upplevt att servicen var rätt dålig.

Jag har märkt att många svenskar är osäkra på vad de ska betala i dricks här, trots att jag gissar att det står nämnt i samtliga guideböcker. Svaret är att man bör lägga 15–20 procent av notans belopp – i överkant om servicen var bra, och i underkant om den var OK. Ännu mer om man är riktigt nöjd.

Enklast gör man så att man tittar på den specificerade posten för skatt, och dubblar den – så har man lämpligt dricksbelopp att lägga på. Eftersom skatten (momsen) i delstaten New York är 8,25 %, så innebär en fördubbling att man hamnat på 16,5 % i dricks. Det är ungefär där det bör ligga. Eller mer. Inte på 10 procent.

Det är alltså så att serveringspersonalens lön helt bygger på att de får dricks (eller, uttryckt annorlunda: i Sverige är lönekostnaderna inbakade i grundpriset). Man kan tycka vad man vill om det systemet, men man måste helt enkelt i detta fall ta seden dit man kommer och betala dricks enligt amerikansk sedvänja. När man tittar på restaurangmenyer kan man grovt räkna med att minst 30 procent tillkommer på de priser man ser, för moms + dricks.

I den bok där Rocky hamnar i New York finns en stripp som handlar om att han inte tänker betala nå'n restaurangdricks här, eftersom han minsann betalar en massa skatt i Sverige. Det är nog en mentalitet som har sin förebild i verkligheten.

Och jag kommer att tänka på denna träffsäkra krönika från SvD i februari; utdrag:

Det är svenskar, svenskar, överallt svenskar. De hoppar, de skriker, de sliter, och det lyser i ögonen på dem. De jagar kashmirtröjor, ­digitalkameror och skönhetsprodukter som inger hopp. Ute på Newark kämpar familjer med att pressa ihop nyinköpta resväskor och plasta in ­exklusiva barnvagnar.
Det finns mycket ångest i New York just nu, men européer gör sitt bästa för att konsumera bort den åt lokalbefolkningen. Staden är en enda stor utförsäljning för dem som får betalt i något annat än dollar. (Gränsen för stockholmare går däremot vid hotell. Det känns bättre att tränga in sig hos vänner som betalar tusentals dollar i hyra. New York-bor undviker i gengäld noggrant att ta med svenska gäster till sina favoritrestauranger, eftersom dricks också betraktas som en helt onödig utgift.)

Sedan finns det förstås ofog som restauranger som till skillnad från de flesta bakar in dricksen på notan (nästan alltid på ställen med många besökande turister, för att de lärt sig att det kanske inte blir någon dricks annars). Ser man inte upp riskerar man alltså att betala dricks dubbelt, för det är inte alltid det påtalas. När jag var i Miami i december upptäckte jag att dricksen nästan alltid ingick – vet inte om det beror på en annan tradition eller på att där är så mycket turister. Men det gäller alltså att läsa kvittot ordentligt.
Och så är det helt normalt även i New York att dricksen läggs på automatiskt med ett visst belopp (till exempel 20 procent) för sällskap om minst sex eller åtta personer. Eller alltid på ett lyxställe som Per Se. Det kan stå specificerat på notan som gratuity eller service charge.

Uppdatering: Här är ett exempel på en svenska som har nollkoll på det amerikanska drickssystemet och inte skäms för att visa det, nämligen Katrin Schulman (eller om hon skojar, vad vet jag):

Marcus menar på att man måste ge minst 20% i dricks. Jag tycker att det är nonsens. Jag ger dricks efter hur nöjd jag är. Marcus menar att det är deras lön. Jag undrar när jag förvandlades till arbetsförmedlingen?!

Som tur är läxas hon upp i läsarkommentarerna...

/Gunilla

P S Det skadar verkligen inte att vara extra generös med procentandelarna på diners och hak där man med ledning av priser och gäst-täthet kan räkna ut att det inte blir så mycket drickspengar till personalen, även om servicen inte var på topp.