Inkassoavgifter blir ockerränta

NEW YORK Ikväll skulle jag ha gått på öppningsfilmen på Premiere Brazil!, en filial till filmfestivalen i Rio de Janeiro som MoMA anordnar varje sommar.

Jag brukar alltid missa den eftersom jag aldrig är här så här års. Eftersom brasiliansk film dels brukar hålla hög klass, dels är något jag faktiskt skrivit om (för Arbetaren, efter min första Brasilientripp för några år sedan då jag hängde en del i filmkretsar i Rio) och eftersom jag känner en och annan person som skulle kunna tänkas dyka upp på ett sådant premiärmingel, eftersom premiärfilmen Os desafinados verkade superintressant och jag rent allmänt är lusofil så var det ett alldeles givet torsdagskvälls-evenemang.

Men istället sitter jag hemma och läser på om skumma inkassoföretag, Inkassolagen och föreningen Insolvens. Ganska knäppt, för jag är väl kvar här i New York för att göra sköna sommargrejer som att se brasiliansk film, snarare än att läsa skrifter från Datainspektionen. Så kan det bli ibland.

Det är förstås reporterlegendaren Christer Berglund som skrivit om skummisarna i branschen, för Veckans affärer.
Själv har jag inte det tålamod, den kunskap och den galenskap som krävs för att granska sådana företag som han gjort – men jag tror att det finns många stories i branschen, även vad gäller dess förment seriösa företag. Jag har en idé till en mer normal intervju om skuldsättning och indrivning med en viss aktuell vinkel som jag ska försöka sälja in, tror jag kan se båda sidor av den problematiken.

Av bara farten passade jag faktiskt nyss på att göra något jag inte gjort på länge: att skicka en påminnelsefaktura till en kund.
Jag brukar förvisso maila påstötningar eller ringa ett eller annat samtal till ekonomiavdelningar när en faktura blir löjligt sen. Fast att skicka en regelrätt faktura med uträkningar om räntepåslag känns som overkill, eftersom de extra pengar man möjligen kan få in den vägen knappast motsvarar tiden det tar att upprätta en sådan.

Men nu fick jag inspiration. Syftet, förutom att få in stålarna, var även att jämföra det belopp jag då kunde ta ut, med det belopp jag själv betalat till Sergel Inkasso. Och det var mycket intressant! Jag är på krigsstigen.

På mina fakturor anger jag vad jag tror är ganska normal branschpraxis, nämligen: "Påminnelseavgift och ränta debiteras (100 kronor respektive referensränta + 8 procent)."
Den obetalda faktura som det nu gällde är liten, 2 500:–, och den är "bara" en månad sen, så räntebeloppet blev blott ungefär 25:-. Men jag skickade ändå en påminnelsefaktura, lite grann som delresearch till mitt för dagen nya bevakningsområde: "ta betalt"-utmaningarna, eller vad det var Sergel Inkassos "Magnus" kallade det i sin lilla film (se föregående inlägg).

2 500:– exkl moms + 100:– + 25:–, alltså. Om man säger att påminnelseavgiften också är en form av ränta så blir räntesatsen på årsbasis, det vill säga den effektiva räntan, 80 procent. Det blir så mycket när påminnelseavgiften räknas om till räntekostnad på årsbasis. (Detta trots att den är på "bara" 100:-. I själva verket motsvarar den summan ju långt ifrån den tid det tar att upprätta påminnelsefakturan.)

Men vad fick jag själv betala?

Jo, förutom ursprungsbeloppet (319:–) har jag till Sergel Inkasso betalat avgifter kallade "kostnad" (162:–), "ombudsarvode" (338:–) och "ansökningsavgift" (300:–) samt ränta (4:–).
319:– + 800:– + 4:–, alltså. Här blir den effektiva räntan på årsbasis inte mindre än 362 300 354%.

Det är vad jag kallar ockerränta! Det är underliga namn på dessa pålägg, vaddå "ansökningsavgift"? Siffrorna ryms knappt i sitt fält (klicka på bilden så blir den lättare att läsa):



OBS! Allt detta oräknat eventuella avgifter till kronofogden. Och som jag skrev i det föregående, långa inlägget är jag rätt sur på att Sergel Inkasso överlämnat ärendet dit (för att inte tala om vilken ironi det ligger i det, eftersom anledningen till att min betalning inte gjordes alltså var att kronofogden felaktigt tömt mitt bankkonto).

Jag är på krigsstigen, och det kan hända att jag återkommer i ärendet. Jag förstår varför inkassobolag existerar, och jag är inte anhängare av total skuldsanering till alla och envar med betalningssvårigheter (se invändningar på Mårten Schultz' utmärkta blogg om juridiska tvistigheter). Men jag har idag börjat förstå lite mer om inkassoföretagen och hur de fungerar numera.

Detta är en bransch som kan behöva granskas mer, har jag nu insett. Jag har redan börjat genom att skriva ett mail till Datainspektionen, för jag undrar om de där påslagen är korrekta. Jag tror att de är tveksamma på olika vis.

Men imorgon kväll eller på lördag tror jag att det får bli någon brasiliansk filmvisning, trots allt.

Uppdatering: Nu har jag talat med Sergel Inkasso, som i och med att betalningen är registrerad har lovat att dra tillbaka ärendet från Kronofogden. Granskningen av avgifterna går vidare!

/Gunilla

P S För att räkna ut den effektiva räntan använde jag till att börja med denna formel:
ränta = (kapital (1 + räntesats) antal år) – kapital
Men jag fick det inte riktigt att stämma, och använde därför den kalkylator för effektiv ränta som finns på utlåningsföretaget Folkias hemsida. Har svårt att se hur det kan stämma, men jag låter det stå kvar tillsvidare för den absurda poängens skull. Kanske orkar jag räkna bättre själv än annan dag, för närvarande är jag för trött för att tänka klart. Troligen är det en hög siffra, men knappast sååå hög?
Svårt att kontrollera hur Folkia räknar, men jag har verkligen försökt leta på Konsumentverkets hemsida och ett stort antal andra sajter som berör konsumentfrågor, krediter och privatekonomi, utan att hitta en vettig hjälp till att räkna ut effektiv ränta. Antar att det är superenkelt i Excel.
Däremot har jag förenklat verkligheten, genom att acceptera att Folkia enbart räknar på 30 dagar. I själva verket gjordes 42 % av min betalning efter 35 dagar och resten efter 47 dagar. Beräknat på detta sjunker givetvis den absurda räntan en del.