Varning för ackumulerat räkningsstrul

NEW YORK Låt mig säga med en gång att syftet med detta inlägg inte är att klaga på min dåliga ekonomi.
Den är förresten inte så usel just nu! (Men kommer förstås att bli i augusti-september – eftersom införsäljnings- och beställningscykeln som vanligt upphörde, när alla redaktioner gick in i sommarkoma i mitten av maj. Det är inte alltid helt enkelt att parera, även om man gör så gott man kan, till exempel genom att sitta på sitt kontorsrum i New York istället för att ligga på en badstrand på Öland eller lagar mat med goda vänner i ett stort hus i Provence.)

Nej, jag klarar mig fint och har kostnadsläget någorlunda under kontroll. Syftet med inlägget är att dokumentera hur snabbt utgifter kan eskalera, om man har otur och om man försöker upprätthålla en vardag på två kontinenter. Trots att det mesta – banker och betalningsmottagare – finns på Internet är det något som gör att det är svårt att hålla kolla på dubbla räkningsrutiner... Möjligen vill jag också varna för Sergel Inkasso – och/eller själv anlita dem.

Eller mest är det väl "a story of my life". Jag tänkte att jag skulle skriva ned detta, för att kunna gå tillbaka och kolla här om tre år – när jag är dollarmiljonär – hur frustrerande det var på den tiden jag fortfarande frilansade i en loserbransch. Bara ett litet exempel av många. Egentligen tänkte jag skriva till kundtjänsterna på berörda instanser för att klaga, men eftersom allt handlar om ackumulerat strul och diverse samverkande olyckliga omständigheter är det inte mycket idé att klaga på dem.

Otur var vad jag hade i slutet av maj. Jag hade inte betalat en viss utgift i tid (som vanligt beroende på att jag inte fått betalt från en eller flera uppdragsgivare i tid). Tyvärr hamnade det ärendet hos kronofogden. Jag betalade in hela beloppet, inklusive ränta och avgifter, natten mot den 23 maj. Det var inte mycket pengar, "bara" 3 160:–. Jag minns inte ens vad det handlade om.

Men den 28 maj gjorde Kronofogden en utmätning på beloppet, det vill säga drog de pengar som då fanns kvar hos min bank: 2 731:–.

Så den 29 maj skrev jag ett mail till en person på kronofogdemyndigheten, lätt redigerat:

Hej,

Jag är ledsen att behöva besvära dig med detta lilla ärende, men det verkar som om jag måste be er göra en återbetalning. Som framgår nedan [inklippt skärmdump från banken] betalade jag den 23 maj in 3 160:– som jag tycker borde ha bokförts inom några dagar.
Men den 28 maj har två belopp mätts ut från mina konton i SEB: 2 178:– + 553:– = 2 731:–.
Vore tacksam för en skyndsam återföring, eftersom min Stockholmshyra och andra räkningar ska betalas i dagarna för ungefär det beloppet.
Brukar det ta så pass många dagar innan ert system registrerar inkommande betalningar?

Gunilla Kinn
tel 1 212 XXX XX XX (New York)

Med facit i hand borde jag förstås ha ringt kronofogden så snart jag gjort betalningen, och upplyst dem om det. Då hade de säkert stoppat utmätningen. [Det gjorde jag! Rättare sagt, jag mailade till min kontaktperson den 23 maj! Se uppdatering IV nedan.] Men jag fick i alla fall tillbaka pengarna från Kronofogden, den 5 juni.

Fast under tiden hade det ju varit ett månadsskifte, och då dras de flesta av mina svenska räkningar medelst autogiro.

Det är lite svårt att hålla reda på vilka, bara – alla räkningar dras ju inte varje månad, och räkningarna aviseras ju inte alltid elektroniskt. För det mesta sköter detta sig själv, utan att jag behöver tänka på det. Men nu tog jag kontakt med två räkningsmottagare och meddelade att jag skulle göra en girering till dem så snart jag fick tillbaka mina pengar (vilket jag gjorde, ett par dagar senare).

Tyvärr missade jag ComHem. En f d hyresgäst i min lägenhet i Stockholm installerade häromåret bredband genom dem, och det har känts lite knäppt att säga upp det abonnemanget och återgå till enbart modembruk – även om jag är hemma alldeles för kort tid varje år för att egentligen motivera kostnaden.
Men jag har inte riktigt internaliserat att jag plötsligt blivit ComHem-kund. Jag har ju egentligen Verizon och Telia som ISP (och ComHem påstår att de inte kan ta över kinn.se – så jag har som jag tidigare skrivit tre stycken Internetleverantörer, för att maximera kostnaderna ordentligt).

Alltså glömde jag bort att följa upp ComHem-räkningen; 319:– skulle ha dragits i slutet av maj. Tyvärr kan jag inte hos min Internetbank se vilka autogirobetalningar som planeras eller vilka som fallerat på grund av bristande täckning (blott en lista på de företag som jag anslutit, vilken jag i och för sig hade kunnat gå igenom). Vissa banker har tydligen en tjänst som går ut på att ett SMS skickas vid en avbruten autogirering – men dels har inte min bank det, dels skulle det antagligen ändå inte funka med ett SMS till ett amerikanskt nummer.
Och jag lyckades till och med förtränga den när det kom en påminnelse i mitten av juni, trots att den ängel som kollar min post i Stockholm snällt skrev och meddelade OCR-nummer med mera. (Eller helt förträngde jag den inte. Jag minns att jag började kolla upp hur beloppet hade kunnat växa från 319:– till 481:– och vandrade runt på ComHems hemsida. Antingen var det något som jag tänkte att jag skulle kolla beloppet med deras kundtjänst dagen därpå, och så var det väl något som hände så att jag glömde bort det. Jag minns inte längre. Men generellt så känns det alltid väldigt jobbigt att ringa kundtjänster, alltså sitta i telefonköer, i Sverige när man är här.)

Föga förvånande har ComHem sedan låtit beloppet gå till inkasso. Och föga förvånande har inkassobolaget sjukt höga avgifter.
Så nu har jag betalat 319:– plus en förseningsavgift till ComHem på 50:– och 800:– i "kostnader" och 4:- i ränta till Sergel Inkasso (i två omgångar, eftersom jag först trodde att jag bara skulle betala 481:–).

Men innan jag hann reglera summan skickade Sergel Inkasso vidare ärendet till Kronofogden! Hur absurt är inte det, är inte en inkassofirmas affärsidé att syssla med att inkassera pengar själva?
Så nu ska jag tydligen betala 800:– till, till Kronofogden (plus antagligen fler avgifter, eller i alla fall avgifterna och säkert några "kostnader" samt ränta, men kanske inte just de 800:– som jag trots allt betalat till Sergel Inkasso redan – ängeln som kollar min post kan inte riktigt tolka kronofogdebrevets instruktioner, och jag förstår henne).

OK, så långt får jag förstås skylla mig själv. Betalar man inte sina räkningar i tid så går de till inkasso, så är det bara.
Det var en olycklig omständighet att det inte fanns pengar på kontot från början som det skulle – till råga på allt kom en ny inbetalning à 15 000:– som jag skulle ha fått senast den 30 maj först den 3 juni, och då hade autogirofunktionen för majbetalningarna ingen verkan längre – men knappast ComHems fel.
Och jag hade ju chansen att rätta till räkningen när påminnelsen kom. Nu fick de sina pengar först i början av juli, en dryg månad för sent.

Det som gör mig irriterad är det där med att ärendet bollats till Kronofogden (och det är ju ironiskt, eftersom problemet från början var att just de drog pengar fast de inte borde).
Men det som gör mig allra mest irriterad är att ComHem nu begärt en kreditupplysning på mig! Hm, de har sedan slutet av 2006 fått 299–319:– varje månad, och när betalningen blott en enda månad är försenad så måste de kolla min kreditvärdighet? (Det har ju dessutom varit väldigt lättförtjänta pengar för dem, eftersom de för det mesta inte behövt leverera minsta megabit.) Det är väldigt irriterande, eftersom ens kreditvärdighet sjunker ju fler kreditupplysningar som tas på en. Vad kostar det inte företaget att pyssla med sådant?

Oh, well, nu har ComHem och Sergel Inkasso fått alla möjliga betalningar av mig. Återstår bara att reda ut ifall jag är skyldig kronofogden pengar eller ej, läget där är fortfarande osäkert...

ComHem har en riktigt bra hemsida där man tydligt ser sin faktura. Det är bara det att jag inte brukar bevaka den, eftersom detta brukar skötas med autogiro.
SergelInkassos hemsida är också rätt bra. Så effektiva som de verkar, med sina otäcka "kostnader", har jag blivit inspirerad att själv anlita dem – givetvis för att skicka dem till en och annan uppdragsgivare som inte betalar i tid. (Jag har just nu en kundfaktura på det i och för sig låga beloppet 2 650:–, som dock skulle räcka till en del räkningar, som förföll för exakt en månad sedan. Det gäller ett litet jobb som jag levererade för två månader sedan – och som det tog ett tag att fakturera för, eftersom jag inte på flera veckor fick besked om texten var OK. Läs mer om detta dilemma här.)
Men jag är osäker på det väcker respekt eller mest retar upp ens kunder att skicka inkasso på dem... Knappast lönar det sig för ett så litet belopp – men jag har ju visat ovan hur kostsamt det blir att inte ha ett litet belopp i handen (en skuld på 319:– växer på några veckor till ett par tusen kronor = usel ränta!).

På Sergel Inkassos hemsida kan man dock just nu se en film där en man vid namn Magnus käckt visar hur smart det är att anlita dem för att få hjälp med "utmaningar på ta betalt-området". Tjänsterna verkar finfina:


men det är ändå en ganska obehaglig film. Se den för att få alla fördomar om corporate communication-världen bekräftade.

Det här är Magnus (i mitten)!



Notes to self:
– förträng inte räkningar
– förträng ännu mindre betalningspåminnelser
– ring och berätta genast när en räkning är betald, så att det hela inte eskalerar

Faktum är att jag var på en "red upp din privatekonomi"-kurs här i Harlem i juni – bisarrt nog alltså i samma veva som jag borde ha betalat räkningen direkt till ComHem – och då var rådet just att inte förtränga påminnelsefakturor och inkassobolagens alla brev.
Gissa om det var många av Harlemborna som nickade igenkännande, när jobbiga fordringsbrevhögar kom på tal...
Rådet blev istället att glatt ringa till inkassobolagen och kronofogdarna och liksom hålla kontakten – helst varje dag, om så bara för att säga hej! Det är kanske ett ganska bra råd.

Uppdatering I: Denne bloggare varnar för just Sergel Inkasso och menar rentav att de sysslar med fula metoder såsom ockerräntor och implicita hot – Sergel Angels, kallar han dem.
I kommentarfältet figurerar en person med problem lika mina, David – och det gäller bisarrt nog just en ComHemräkning, som av Sergel Inkasso lämnats till Kronofogden...
Hm, av svaren att döma verkar det som att jag borde ha bestridit Kronofogdens krav för länge sedan – men inte lätt agera snabbt i sådana här ärenden, framför allt inte när man sitter i New York och inte har alla papper framför sig och inte kan ringa 0771-nummer och framför allt inte skicka in påskrivna blanketter som man inte har utan vidare.

Det är för sådana här strulkostnader som utlandsstationerade anställda får så kallade utlandstillägg, skulle jag tro!?

Uppdatering II: Läs även här om vad samme David berättar om hur skuldindrivning fungerar i andra EU-länder. Utdrag:

Det är nämligen så att i Belgien och Holland har man en statligt organiserad “buffert” mellan skuld till företag och “kronofogdemyndigheten”. Dessa “borgenärer” som de kallas, har till uppgift att på bästa möjliga sätt lösa eventuella problem för den skuldsatte så att hans eller hennes fall INTE ska hamna hos kronofogdemyndigheten. Om det är en avbetalningsplan eller annat löses i varje individuellt fall.
Om, och endast om, den skuldsatte inte är intresserad av att lösa problemet alls går fallet vidare till “kronofogdemyndigheter”(motsvarande i resp. land) för indrivning.

Svenska inkassobolag – kanske något för en hugad reporter att kolla på? Var går exempelvis gränsen för ocker, undrar jag.

Uppdatering III Ur Wikipedias text om Kronofogden:

Även företag kan få betalningsanmärkningar, dessutom snabbare än för privatpersoner. För små företag kan det vara allvarligt eftersom de får svårt att köpa in mot faktura. Stora företag får däremot ofta betalningsanmärkningar, vilket beror på intern byråkrati. Räkningar måste godkännas internt enligt en viss rutin, och ärenden kan bli liggande. Det gör inte så mycket för dem eftersom leverantörer inte vill vara besvärliga mot stora kunder. T.o.m. Kronofogdemyndigheten har fått betalningsanmärkningar.

"Intern byråkrati" och "ärenden kan bli liggande", där har vi det! Det är det som föreligger när man som jag har filialer på två olika kontinenter.

Uppdatering IV: Nu har jag gått igenom gamla mail, och upptäcker att jag tidigt på morgonen svensk tid den 23 maj faktiskt skickade ett mail till Kronofogden, där jag visade att jag hade betalat skulden med en bild från Internetbankens hemsida.
Ser också att just den vecka som jag borde ha kontaktat ComHem och reglerat skulden förstås var den då jag hade en vecka av permanent Internetstrul – och ägnade all tid åt att få igång nätverket. Typiskt.

/Gunilla