Strunta i Chatwin (läs mig istället!)

NEW YORK För några veckor sedan skrev Clara Törnvall om resejournalistik hos Aftonbladets kulturredaktion. Jag tänkte att jag borde blogga om det hela, men kom inte riktigt på något bra att skriva – och så föll det hela ur tankarna.

När jag idag började läsa Klas Ericssons kommentar om AB-texten så föll allt på plats, till en början:

Precis som vanligt, ställdes svenska packat och klart-reportage mot Bruce Chatwin, Evelyn Waugh och den sönderälskade Kapuscinski (var han ärligt talat inte lite tråkig?). Effekten är tacksam. Som att Åsa Nisse-filmerna och "Göta kanal" vägs mot "De förskräckliga barnen", "Psaltaren" och "På spaning efter den tid som flytt".

"Aha, där har vi det! Just så", tänkte jag. "Jag skriver ett blogginlägg som skickar mina resejournalistik-intresserade läsare till Klas och Byt namn."

Så tog texten en annan riktning och började handla om svenska motbilder till Packat och klart-journalistiken. "Aha, ännu bättre!" tänkte jag och fortsatte läsa.

Plötsligt märkte jag hur jag på en och samma gång spärrade upp ögonen, kippade efter andan och fick hjärtklappning (endast en mycket lätt överdrift).
Sedan var jag tvungen att promenera ett varv i lägenheten och gå och ta ett glas stärkande sangria i kylskåpet (fastän jag egentligen ska fara iväg och ta Ikeabåten till Red Hook, något jag försökt komma iväg till de senaste fem, sex timmarna).

Mitt namn nämndes! I ett mycket hedrande sammanhang. Jag trodde först att jag hade sett i syne, men än så länge står det kvar. Jag rodnar, mer av blygsam stolthet och genuin förvåning än av sangria-intaget. Ni får läsa varför själva: http://bytnamn.blogspot.com/2008/07/om-resejournalistik.html

Nu ska jag dra till Red Hook! Med färja, förbi Olafúr Eliassons vattenfall.

/Gunilla

P S Transparens: Det enda resereportage som jag just nu, fortfarande med andnöd och hjärtklappning, kan komma på att jag skrivit som är liksom ett Resereportage med stort R (även om det inte direkt är i Bobo K-nivå) är det som publicerades i RES i fjol och som handlade om Hotell Oloffson på Haiti. Det har Klas redigerat. Det var därför det blev så bra, ju. Men kan man kvala in i det där sammanhanget med blott ett enda reportage, så gärna för mig.