13 September 2008
Ett ynka kopparstift rakt in i väggen
SOLNA Så här såg mammas ComHem-sladd ut i uppemot två år – ett kopparstift som satt i vägguttaget utan något som helst skydd. Att surfa med den var som att äta med en tand som när som helst är på väg att falla ur munnen.
Uppkopplingen hängde alltså på en synnerligen lös tråd och bröts definitivt så fort ormboet av sladdar rubbades (vilket kunde hända av en mängd anledningar, som att ett barn lekte i närheten av sladdarna, att man städade, eller bara för att man rörde lite på datorn).
Den nya kabeln har som tur är en rejäl, mutterliknande skyddshylsa så att jag kunde skruva fast den ordentligt i väggen.
Jag jobbar fortfarande på att minska sladdberoendet och få fart på det trådlösa nätverket igen... Jag minns inte ens hur jag gjorde när jag fick igång det igen igår, men det handlar nog om diverse val i verktygsinställningarna som måste ha blivit fel.
Ah, detta kabel- och bokföringstrassel, när man skulle kunna göra så många andra saker i det härliga höstvädret (t ex åka till skärgården eller kolla på baseball eller ta en lång promenad runt Brunnsviken till exempel).
/Gunilla
Etiketter:
Frustration,
Stockholmsliv,
Teknikens under,
Teknikkrångel
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment