Kontentan i kritiken är att det handlar om både och, inte bara skattesänkningar (som de hela tiden påstår).
En av kommentarerna till texten:
Jag har sett debatterna på ett fint hotell tillsammans med omkring 30 inbitna demokrater, all vänner till mig. De flesta är medelålders, och vet att jag är en konservativ republikan. Det som förvånar mig är att detta är människor som fortfarande hatar Ronald Reagan och George W Bush för att de faktiskt sänkte inkomstskatter, och de hurrar för Obamas förslag att göra detsamma!Det är för övrigt en intressant diskussion i kommentarfältet – för och emot olika former av inkomstfördelning/skatter. Alla resonemang är ju relevanta också i en svensk kontext, apropå jobbskatteavdrag och skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare.
När jag kraftfullt sade till dem att "de arbetande fattiga" och den lägre medelklassen inte betalar någon statlig inkomstskatt och att Obamas påstående om [att] 95 procent [av arbetande familjer får lägre skatt med hans politik] därför var ett rent påhitt stirrade de på mig som om jag hade talat grekiska. Många av de här människorna är välutbildade, men ingen hade ett sammanhängande svar. Obama har försatt dem i trans. Det är konstigt och lite skrämmande.
Här är en diskussion om skillnaderna mellan Obama och McCain. Den konstaterar att förslagen skiljer sig åt vad gäller inkomstfördelning, men att det inte är någon större skillnad vad gäller budgeteffekter.
Och vad det enorma budgetunderskottet anbelangar...ja, där har kandidaternas svar hittills varit en smula svajiga. (Fast jag har i ärlighetens namn inte satt mig in i de båda förslagen så där jättenoga.)
/Gunilla
No comments:
Post a Comment