The Show Must Go On

NEW YORK Säga vad man vill om Sarah Palin, men nog har hon fått fart på barderna alltid. Här framför Joe O'Connor – Sineads brorsa – ett Ode till Sarah. (Tipstack: O)

Nu kommer det att bli intressant att se hur brutalt och smutsigt tonläget i valrörelsen blir. Los Angeles Times har ett initierat porträtt av Steven Schmidt, mannen som lagt upp kampanjen för John McCain på sistone (valet av Sarah Palin som VP-kandidat, retoriken mot Obama som kändis, hoten om att ställa in TV-debatten etc) som är en bra bakgrund. "Den nye Karl Rove", typ.

Jag hade fel när jag påstod att medierna skulle fortsätta påstå att valet är oerhört spännande och svårtippat. Storyn nu är onekligen överallt att Barack Obamas ledning är stabil och svårintaglig.
På gränsen till tråkigt, får man nästan säga (även om det alltid finns spännande nörderier att grotta ner sig i – som möjligheterna för "split votes" i Nebraska och Maine).
Enligt Rasmussen Reports måste John McCain nu kamma hem omkring 70 procent av dem som ännu inte bestämt sig för vem de ska rösta på. Det lär han ju aldrig göra.

It ain't over till it's over, förstås. Men tillsvidare får man nöja sig med att leta lite efter spännande "under the radar"-berättelser, som hur det går med försöken att registrera helt nya väljare.
Om jag förstått saken rätt är det ingenting som kampanjerna gått ut med så mycket information om. Men i exempelvis det traditionellt republikanska/konservativa North Carolina finns rekordmånga nya väljare, och fem av sex av dessa sägs vara demokrater. Delvis är detta Hillary Clintons förtjänst, för många registrerade sig för att kunna rösta i primärvalen – så nu gäller det att få dem till vallokalerna igen i november.
Läs om Obama-kampanjernas gräsrotsaktiviteter i Georgia (där de flesta nytillkomna väljare är svarta, och 95 procent av dem väntas rösta på Barack Obama /lågt räknat, tycker jag/) och i Tippecanoe County i Indiana! Samma sajt försökte också i balansens namn för några dagar sedan skriva om motsvarande för republikanerna, men i Missouri får de inte ens besöka de lokala kampanjkontoren.

Nog är det imponerande att läsa om hur energiskt många amerikaner jobbar oavlönat, med
dörrknackning och telefonsamtal, för sina kandidater! Det gäller förstås både republikaner och demokrater (även om de sistnämnda onekligen verkar vara fler och mer peppade nu, se rapport från Colorado Springs). Jag skulle gärna vilja vara ute på fältet och se allt det där.

/Gunilla