När haspen inte är på (i mediefabriken)

NEW YORK Några dagar efter valet kom det ut uppgifter om att anonyma källor inom McCains kampanj hävdade både det ena och det andra om Sarah Palin – bland annat att hon skulle ha trott att Afrika var ett land, inte en kontinent.

Dessa uppgifter spred sig som en löpeld i världens medier (inklusive till denna blogg, även om jag inte drog så hårt på det som ett faktum – döm gärna själva). Ofta med en underton av skadeglädje, och utan några större inslag av källkritik.

Visst verkar det underligt att Palin inte skulle ha sådan grundläggande koll på geografi – och hon har själv kommenterat påståendet som helt absurt (och förklarat att hennes Afrika-intresse hänger samman med Darfur-frågan, vilket hon har gemensamt med miljoner amerikanska väckelsekristna).

Själv tycker jag att det verkar troligt att det helt enkelt handlade om ett typiskt missförstånd eller hörfel – av antingen Palin eller någon annan, även om hon själv inte minns en sådan situation. Alltså ingenting som egentligen förtjänade att föras vidare som exempel på okunnighet, även om det är intressant att den typen av "mud slinging" inträffar efter en misslyckad valrörelse. Hon kan t ex ha talat om något som "händer i Afrika" medan det för en medarbetare stod klart att man diskuterade något som hände specifikt i Kongo eller Sudan.

Det var som sagt många anonyma uppgifter som cirkulerade (klädinköpen, Palin iförd endast badhanddukar på hotellrummet, Naftas medlemsländer etc). Så när källan till åtminstone Afrika-uppgifterna klev fram som en riktig person som ville stå för sin Palinkritik: Martin Eisenstadt, knuten till den republikanska tankesmedjan The Harding Institute, så slogs vederbörande förstås upp stort i alla möjliga medier.

Men snart visade det sig att varken Eisenstedt eller hans institut existerade. Båda var bara påhitt, som i sin tur visade sig vara ett led i en PR-kupp (tänk: något som bröderna Schulman eller Filip&Fredrik skulle göra).
Eller kanske snarare en mer sofistikerad mediekritisk kupp, för att se om medierna skulle svälja betet. You betcha att de gjorde – såväl MSNBC, Los Angeles Times, Fox News, TPM med flera medier, och en rad bloggar körde storyn, även om de också dementerade alltsammans så snart de insåg vad de gått på.

Killarna som stod bakom detta – och många andra liknande bus under året! – säger i New York Times (som har en lång artikel om det hela: A Fake Expert Named Martin Eisenstein and a Phony Think Tank Fool Bloggers and Mainstream Media):

Mr. Gorlin and Mr. Mirvish say the blame lies not with them but with shoddiness in the traditional news media and especially the blogosphere.“With the 24-hour news cycle they rush into anything they can find,” said Mr. Mirvish, 40.

"Martin Eisenstein" var alltså bara lur, även om "han" har en blogg.

Men, Fox News som ursprungligen rapporterade om Palins påstådda bristande Afrikakoll hade ju inte honom som källa. "Han" var bara en figur som klev ut och påstod att han var källan.

"This was a circular firing squad, and they let me watch," säger Carl Cameron på Fox News, som var hang around under McCain-kampanjen, dock förbjuden att rapportera om vad han såg och hörde förrän efter valet:


Och Cameron står fast vid sina uppgifter. Med andra ord, det är troligen felaktigt att som Aftonbladet gör i en rubrik, påstå att "Palins Afrika-blunder är en bluff", eller som signaturen "Haldeman" skriver i en kommentar 21:29: "Nej, nej. Aftonbladet har fattat helt fel här. Nu blir det till att dementera dementin(!)." (OBS! Det är såvitt jag kan se inget fel i AB:s brödtext, bara i rubriken.)

Vi får se vad som händer med alla Palin-stories. Många är too good to be true, och vi vet inget om de verkliga källorna och deras agendor. Faktum är att Greta van Susteren – som talat med en annan källa som dementerar Afrika-uttalandet – i denna diskussion med Bill O'Reilly påstår att Cameron sagt till henne att han själv börjar tvivla på sin information. Till syvende och sist handlar det om vilket förtroende man har för honom (själv hade jag aldrig hört talas om karln tidigare) och för Fox News. Men nyhetsbyrån AP skriver:

The hoax was limited to the identity of the source in the story about Palin -- not the FOX News story itself. While Palin has denied that she mistook Africa for a country, the veracity of that report was not put in question by the revelation that Eisenstadt is a phony.

Det kan tyckas futtigt att ägna så mycket utrymme åt att diskutera vad som troligen var ett missförstånd. Men intermezzot har ändå belyst intressanta, övergripande medieproblem i den amerikanska mediedebatten:

• Hur handskas med anonyma källor? "Hollywood-reportern" Greta van Susteren har en poäng när hon säger:

"I think anonymous sources have a place in journalism, on government malfeasance and whistle-blowing. But when did we become the National Enquirer that we're reporting gossip? It's very unfair."

Samtidigt är det väl just "whistle-blowing" (avslöjande och anmälan av missförhållanden inom en organisation) om man påtalar att den potentiellt blivande vicepresidenten har allvarliga kunskapsluckor.

Vilket leder fram till den andra debatten som pågår:

• Vilket ansvar har "inbäddade reportrar" för att frångå uppgörelsen att de inte får rapportera något före valdagen? I det här fallet borde de ha bränt sina källor, skrev Andrew Sullivan häromveckan i inlägget The Civic Resonsibility of Carl Cameron:

They kept taking Palin seriously as a veep candidate when she didn't come close to even minimal standards for passing a citizenship test. I'm sorry but I think this is a terrible failing, and it is a reason the mainstream media are imploding. They let the rules of the game over-rule their duty to tell the American people the truth as they began to discover it. The truth is that Sarah Palin had no business whatever being on a national ticket. It was an insanely reckless choice. She could never adequately perform the job of president at a moment's notice, and the McCain campaign and their media enablers were putting this country and the world at serious risk by perpetuating this farce.

/Gunilla