Sedan Vietnamkriget har USA:s export tynat bort. Handelsunderskotten bara växer. Vid tiden för Irakkrigets utbrott noterades att Amerika behövde ett inflöde av utländskt kapital i en takt av en miljard dollar om dagen bara för att hålla sig flytande.
Man skulle göra ett av två saker.
Antingen höjer man skatten.
Det är politiskt omöjligt.
Eller så måste man skära ner på försvarsbudgeten och minska sina internationella ambitioner.
Det är också politiskt omöjligt. Det vill man helt enkelt inte göra.
Alltför mycket är investerat i krigsmakten. Alltför många är beroende av den för sin försörjning, för sin samhällsställning, för sin självkänsla. Det finns kopplingar mellan soldaterna, deras anhöriga, försvarsindustriarbetarna, deras underleverantörer men också de stora skarorna av forskare, skribenter och tjänstemän. Människor som tjänar grova pengar på konsult- och styrelseuppdrag. Alla vill de att se strömmen av guld fortsätta. Kring alla dessa finns dessutom ett moln av släktingar och vänner.
I det valet verkar den amerikanska eliten föredra att låtsas som om ingenting och att det bara är att ostört fortsätta som tidigare.
/Gunilla
No comments:
Post a Comment