Kamikaze

NEW YORK Hjälp, detta inlägg hos Byt namn påminner mig om varför jag inte är särskilt intresserad av att bedriva film- och nöjesjournalistik. Mina fördomar säger mig att det är så det här det går till för det allra mesta, eller i alla fall ganska ofta: att man sitter i en så kallad pool-intervju (jag visste inte ens att det kallas junket) i ett trist konferensrum med ett dussin kolleger, under blott 5– 20 minuter, och ställer kollektiva frågor till en känd regissör/filmstjärna/kändis.
Märk väl att intervjun sedan ofta kallas "exklusiv" när den publiceras, kanske för att skribenten var den ende från en svensk tidning på plats.
Det kanske är en snobbig attityd – men jag föredrar att intervjua okändisar, särskilt om man kan få hänga med dem i några timmar och se vad de pysslar med på plats.
Se även det jag skrev häromåret om intervjuerna med Jerry Seinfeld i Stockholm.

/Gunilla