Det var då – hur Guillou hamnade på Fibban

NEW YORK Om ni inte redan gjort det, läs vid tillfälle Jan Guillous bok "Det stora avslöjandet". Den är en produkt av sin tid, självgod och bitvis ganska provocerande i sin grabbighet (som jag minns den, det var flera år sedan jag läste). Men den är också otroligt skojig – och med ett stort mått av journalistromantik. Ack, svunna tider med förskott, smaskiga avslöjanden och påkostade utrikesexpeditioner!

Nu skriver Guillou om sin journalistiska historia på Piratförlagets hemsida, och om den roll sydafrikanska apelsiner och mutsprit spelade för att han alls blev journalist (eller skuldslav till Bonniers). Citat:

Om nu detta, att krossa [internatskolan] Solbacka, varit ett av mitt livs utsatta mål, om jag just därför börjat läsa juridik för att skaffa mig vapen – och om skolan kunde krossas med ett enda välriktat skandalreportage i en så föga ansedd tidning som FiB/aktuellt...
Så var det väl ändå journalist man borde bli?
Året är 1966, jag upprepar det för säkerhets skull. Att skriva var att delta i den politiska kampen och att skriva i riktiga kommersiella tidningar var förmodligen effektivare än Vietnambulletinen och Palestinsk Front.

Uppdatering: "Det stora avslöjandet" kan ni se här (finns i pocket).

/Gunilla

P S Anledningen till att jag alls var inne på Piratförlagets sajt var förstås debaclet om Gömda (som jag dock inte hittade något spår av!). Jag återkommer med några färska Monica Antonsson-länkar.