Fler bilder från Richvale Café

NEW YORK Jag är ingalunda klar med att visa er Richvale. Det finns många foton kvar! Här är några, även dessa från Richvale Café-besöket häromveckan:


Richvale-borna säger att de bor i en "town", vilket enligt Tyda betyder "större tätort". Hmmm... Det är inte en större tätort, hur man än definierar en sådan, utan en förvuxen by eller möjligen en liten, liten tätort på vischan...
Men där finns en kyrka (japp, mitt i byn) och en låg- och mellanstadieskola och en nyöppnad traktorbutik (som skulle ha fått min treårige systerson att flippa ur fullkomligt av traktorlycka) – samt en hel del ris-silosar (se ovan). Och cirka 250 invånare, enligt skylten när man kör in i Richvale.
Det är faktiskt fler än någonsin. Landsbygden har ju inte precis avfolkats, trots industrialisering av lantbruket, utan tack vare bilen kan folk bo på vischan och jobba någon annanstans. Men många som jobbar i Richvale bor i den närbelägna (universitets)staden Chico, som trots sin litenhet kändes tämligen urban.

Nåväl, Richvale var inte särskilt urbant. Det framgår kanske av kaféets skylt:


Här är menyn på Richvale Café, prydd av inte mindre än två traktorer:


Kaféet drivs inte för att det är en så strålande marknad i Richvale, utan för att byborna bestämt sig för att hålla liv i det. Många jobbar där volontärt, och de lokala företagen förlägger sina evenemang dit. Det är helt enkelt samlingspunkten i Richvale (förutom kyrkan, förstås, men där ses man nog främst på söndagarna).

Åh, vad jag gillar den här bilden (och den liknande kaféinteriören i föregående inlägg)! Det känns som om de skulle kunna figurera i någon Chelsea-utställning med cibachromebilder, eller som om Andreas Gursky skulle kunna göra något fint av Richvale Café. Eller varför inte Pieter ten Hoopen.
Det är sådana här miljöer som får mig att känna att jag skulle vilja lära mig ta riktigt bra fotografier – det går nog att göra dem bättre rättvisa i bild än i ord.

Här är samlingsrummet intill kaféet:

En grupp kvinnor har möte för att diskutera kaféets bemanning framöver. Kvinnan i jeansskjorta med ryggen mot kameran berättade senare för mig hur hon dyrkar Sarah Palin ("She's such a doll!"). Väggarna pryds av bilder från Richvales 99-åriga historia...


...som innehåller en hel del Sverige-memorabilia. Som i glasmontern ovan, med några kopparpannor och de här två knapparna: "Swedish Power" och "Think Lutefisk" (bilden är lite konstig, eftersom jag tagit den genom glasrutan).

"Lutefisk" är ett av de ord man som svensk i USA oftast får höra av amerikaner med skandinaviskt ursprung eller av amerikaner som har insikter i skandinaviska traditioner. De uttalar det ofta snudd på triumfatoriskt, för att de kommit på något som vi måste ha gemensamt. Men jag hävdar alltid att lutfisk främst är en norsk tradition...


Här är min ciceron i Richvales historia: Dennis Lindberg, född i Richvale 1924 och således jämngammal med kaféet.


Detta är kyrkan i Richvale – en "free church", alltså en frikyrka (direkt översatt från svenskan). Här hölls länge gudstjänster på både svenska och engelska. Titta noga (eller klicka på bilden) så ser ni den vackra fågelformationen (svalor?) i himlen!

Som sagt, det är inte slut på Richvale-bilder än på ett tag ... men nu måste jag sluta, innan jag blir anklagad för att syssla med landsbygdsromantik.

/Gunilla