Lördagsluciabrev

NEW YORK Dagens kontor är helt enkelt min säng, ovan fotograferat med kameran i min dator.
Arbetsfrukost: Caffellatte i koppen, pumpernickelsmörgås med jordnötssmör samt tunnbröd med Kalles kaviar (jag håller nämligen på att delvis tömma kylskåpet, på bland annat kaviar).
Utsikten: vacker, ljusblå himmel utan minst moln, och så de sköna rucklen i mitt ghetto.
Min lägenhet är otroligt ljus! Och detta är det finaste rummet, eftersom det ligger i husets hörn.

Jag kunde *tyvärr* själv inte vara med på bilden, eftersom jag inte vill visa upp mig offentligt i rosa pyjamas.

Men som ni som besökt mitt hem det senaste året ser, så har jag bytt plats på rummen. Det gamla sovrummet är åter sovrum (elller tillfälligt kontor, som idag), och det gamla flat mate-rummet där senast Vampyrerna bodde har nu blivit mitt kontor (eller det mest permanenta av mina många kontor).

Eftersom klockan är runt elva känner jag mig som en dålig människa som ännu inte klivit upp, men faktum är att jag arbetar med rätt seriösa grejer. Jag planerar ett mycket intressant litet reportagebesök som ska äga rum här i New York i eftermiddag, och mailar med en av "mina" redaktörer om detsamma samt kollar runt på nätet efter information.
Snart ska jag ta itu med att sälja in några nya idéer, som jag förhoppningsvis lyckas få runt och rentav göra innan jag far härifrån i veckan. Och skriva ut ett reportage från Kalifornien.
Så det finns egentligen ingen anledning till dåligt samvete (även om jag egentligen borde röja bland pappershögarna på kontoret också).

Vad eftermiddagens reportagearbete kommer att handla om får ni veta imorgon, då materialet ska publiceras. Men jag kan avslöja att det är själva kärnverksamheten i min journalistik – alltså ett toppenbra uppdrag. På temat politik. Med fältbesök.

Tyvärr innebär uppdraget dock att jag nog inte som planerat kan gå på Svenska kyrkans luciafirande i denna stiliga, lutheranska kyrka på Upper West Side, men om någon som läser detta har en av de åtråvärda biljetterna att sälja får ni väldigt gärna kontakta mig..!

Annars hade jag gärna velat se mina tre syskonbarn lussa idag, vilket de skulle göra hemma hos mina föräldrar. Men tyvärr kom jag inte i tid på att de ju kunde ha Skypat mig därifrån och lussat lite i natt (min tid) via datorn... Dumt, det lilla Luciatåget måste ha varit sjukt gulligt.
Förra året såg två av de tre ut så här när de lussade på dagis (tyvärr har dessa fotografier i högupplöst form gått om intet, i senaste datorkraschen, annars hade utskrifterna kunnat bli Årets julklapp) (för att inte tala om att de hade kunnat bli Förra årets julklapp).

En och annan av er som läser detta har kanske fått höra av mig att det skulle vankas glögg denna söndag. Det blir tyvärr ingenting av med det. Anledningen är att jag misstänker att alltför många New York-bekanta är upptagna så här års. Synd, för det var otroligt länge sedan jag träffade de flesta av dem.
"Swedish glögg" brukade gå hem fint här bland mina vänner, på den tid jag brukade arrangera glöggsamkväm, dock med indiska kryddor i (eller om det var köttbullarna vi hade sådana i? Hmm...minns inte, men jag är lite präglad av att ha haft flera indiska och/eller Indien-relaterade vänner och flat mates här i New York vilket kan ha påverkat både glögg och köttbullar och en hel del annat).

Jag återkommer i festfixarbranschen nästa år, kanske med en rejäl inflyttningsfest (i den lägenhet jag bott i i åtta år, men den är ju kraftigt omgjord sedan jag tog över själv i fjol – och jag har knappt haft minsta fest eller tillställning här sedan dess!).

Här pågår annars nedräkning – jag far till Stockholm om blott några dagar. Det har varit en konstig höst, dels präglad av finans- och recessionseländet och dess många trista effekter (bland annat på redaktionernas inköpsbudgetar och på min ekonomi) dels präglad av att flera av mina New York-vänner varit borta från sta'n. Sedan K plötsligt flyttade till Stockholm hade jag plötsligt ingen att hänga med och kände mig socialt vilsen mest hela hösten. De få evenemang som ändå gått av stapeln har jag lyckats sova bort på grund av jetlag och annat. (Mycket pinsamt. Jag missade exempelvis ett 40-årsmingel på en bar i East Village förra fredagen sedan jag hade slocknat i soffan tidigt på kvällen. Så går det med evenemang som man förväntas anlända till vid 22-tiden... Dumt av mig att inte hålla mig vaken.)

Faktum är att jag inte riktigt kan komma på vad jag gjort här sedan september – knappt träffat en enda New York-kotte, faktiskt. När ordnade någon senast en rejäl middagsbjudning här? När var jag på restaurang med ett gäng vänner? Minns ej.
Däremot var jag på ett trevligt cocktailkalas så sent som i tisdags, och jag har haft många trevliga besök från Stockholm under hösten. Dessutom ju gjort en och annan rolig resa i USA (Philadelphia + Pittsburgh/West Virginia/Ohio/västra Pennsylvania + Washington DC + Chicago + norra Kalifornien). Och visst var det roligt och spännande att följa presidentvalrörelsen, även om det mest skedde härifrån New York och mest för bloggens räkning.

Men det får bli nya tag med allting nästa år – fester och New York-umgänge och bokskrivande och säkert en och annan olönsam reportageresa och inte minst kontorsröjande. Nej, kontorsröjandet ska jag ta itu med redan nu.

/Gunilla