Tillkämpad medieoptimism

NEW YORK Häromdagen blev jag intervjuad. Mer om sammanhanget senare (när det är dags för publicering?). Jag hade bävat för att låta bitter och gnällig, och slog därför över åt andra hållet – blev extremt speedad, pratade hur mycket som helst och drog in på allsköns anekdoter och underliga sidospår för den stackars, men skickliga och empatiska, intervjuaren.

Det som jag trodde att jag skulle prata mest om, de effekter jag kan se av den eländiga recessionen och av den snabba mediebransch-strukturomvandlingen, kom vi fram till på allvar först på slutet, efter flera timmars samtal.

Jag borde ha läst denna artikel av Arne Ruth och Bjarne Stenqvist innan, för den diskuterar ungefär det jag försökte säga, men mer välformulerat. Nämligen att jag verkligen bejakar allt som har med nya/sociala medier och ny teknik att göra, men att jag tyvärr inte kan se att det ger några ekonomiska förutsättningar för mig att göra mer fältarbete och fler resereportageresor (å andra sidan kanske det inte vore någon förlust – annat än för mig, förstås). Ett utdrag:

Journalistkåren har fortfarande en viktig funktion att fylla. Men dess medlemmar måste förstå att sammanhanget har förändrats. De är inte längre ensamma på banan, monopolet är borta, och även de måste anpassa sig till ett arbetssätt där andra än utbildade journalister publicerar sig med anspråk på att bli tagna på allvar.

Vi kan sannolikt se optimistiskt på yrkets framtid om dagstidningarna klarar denna omställning. De måste i så fall bygga en arkitektur som gynnar verkligt deltagande och förvandlar tidningarna till öppna plattformar för nya, samhällsdanande berättelser. En genomarbetad nyhetsjournalistik kan samspela med djupreportage, analyser och kommentarer som kräver tryckta medier för att bli lästa. Det demokratiska samtalet kan i så fall bli ännu bredare, tydligare och mer djuplodande. Det finns därför skäl att tro på en framtid även för papperstidningen.

Ett stort frågetecken återstår dock: hittills har tidningarna kunnat sälja annonser i tillräcklig omfattning för att betala för förhållandevis stora redaktioner. Kommer den affärsmodellen att kunna bestå för "tidningar" som i växande utsträckning lever sitt liv på nätet? På den punkten ger kanske trots allt Jarvis och Roussels Googleutopi en föraning om kommande strukturförändringar.

Gammal skåpmat? Ja, kanske, men aktuellt att diskutera ett tag till, skulle jag tro.

/Gunilla