.JPG)
Jag kom av mig på grund av att en detalj i planeringen inte blev som förväntat, och tänkte inte om tillräckligt i tid. Allt började liksom med fel stickreplik i mitt huvud, och jag är osäker på om publiken alls fattade att "Mia" och hennes familj bodde hos Elisabeth Hermon i fem månader.
I alla fall, här berättar hon själv storyn om hur och varför hennes liv ödelades. Läs den, eller den långa versionen i boken Vingklippt eller radioversionen i SR P1 Medierna, så kan jag gräma mig lite mindre över just den saken.
Man vet aldrig, det kommer kanske ett inlägg här om andra saker jag grämer mig över, till exempel saker jag borde ha sagt i avslutningen... Men, det kanske är som Andreas Ekström skriver: att det kan bli för mycket transparens också!
Uppdatering: eftersom Monica Antonsson själv marknadsfört sig som "farmor från Vallentuna", "Mrs Marple" och "veckotidningstant" så kommer här en motbild/ett komplement, som jag hittade i något kommentarfält (minns ej vilket:
Journalisten/författaren till boken som avslöjar Liza Marklunds bluff skrev mycket om lokalpolitiken i Täby och Vallentuna ett tag i mitten av 90-talet då jag själv var som mest aktiv politiker i kommunledningen i Täby.
Monica Antonsson, som hon heter, är den enda journalist i den så kallade lokalpressen som på ett seriöst sätt grävt och informerat kommuninvånarna – överhuvudtaget.
Jag har inte läst hennes nu aktuella bok, men hon var/är en professionell journalist och jag skriver detta enbart därför att de är så få och att det kan vara bra att veta för dem som läser hennes bok.
MVH
Lasse W
Grävandet var alltså inget nytt!
/Gunilla
Åhå. Där ser man. Antagligen inte fler än du som märket det. Själv fick jag ju TVÅ mer markerade hjärnsläpp för att jag inte kunde hålla en trestegare i huvudet och prata samtidigt. Man e som presidenten Gerald Ford tror jag. Eller som du sa, bara mediaovan. Vet du varför det hände? Jo, jag hade lagt ned min blyertspenna och anteckningspapper i portföljen strax innan. Brukar alltid notera mina steg i raketen. Men de e ju skit när man tycker att man hade en konklusion och sen uppfattade en del det som precis motsatsen till vad jag ville säga. Skit! Men det förändrar väl inte världshistorien får jag trösta mig med.
ReplyDelete/S
För övrigt gjorde Annika Widebeck en fantastisk insats. Civilkurage! Integritet! Jag blir nästan rörd.
ReplyDeleteTill exempel: Vi var nog några som undrade lite när hon gick på Melin och gång efter gång ifrågasatte att Aftonbladet verkligen hade varit i Oxelösund, trots att Lena Mellin försökte upprätthålla den illusionen. Efter lite för många ordväxlingar (för Mellin alltså) så kom det fram: Annika hade rätt. De hade inte varit där. De hade inte haft en fotograf där. Bara pliktskyldigast skickat ut en lokalt anlitad fotograf. Något verkligt jobb gjorde de alltså inte. Som Annika tog upp saken så kan man i efterhand bara konstatera att hon hade gjort sin hemläxa. Torrt på fötterna.
Heder åt Annika Widebeck kurage och mod. Fler som hon!
Jag visste också att Aftonbladet inte hade varit i Oxelösund. Det var nämligen helt uppenbart när man läste texten. Det var inte något reportage, med miljöskildringar och närvaro, utan skrivet som en vanlig nyhetsartikel. Alltså: reportern hade absolut inte försökt ge intryck av att ha varit i Oxelösund.
ReplyDeleteSå man undrar ju varför en av hans chefer trodde det.
Och man undrar ju om det alls diskuterades att de skulle skicka dit ett team.
Men, som sagt, Peter Kadhammar har säkert varit där nu, och då blir det per definition lysande!
Förresten – ja, man förstår ju absolut att Annika fightats för sin story! Om hon sade allt detta på Neo kan man ju bara ana hur det låtit på redaktionen.
ReplyDeleteJag har precis försökt få svar på följande fr Annika Widebeck. Mest för att lära och försöka förstå. Hon kanske svarar så småningom, men jag klistrar in huvuddelen av frågorna här [redigerade! :-) ]:
ReplyDeleteTvå snabba frågor:
När du sa att "desken" eller "nyhetsdesken" ville ha det senaste inlaget sänt satt jag som ett fån och undrade vad 'desken' är, men antar att det är redaktionen "in corpore", majoriteten av fotfolket eller något sådant. Right?
Är det vanligt att ansvarige utgivaren stoppar ett inslag baserat på nyhetsvärderingen, alltså att han/hon gör en alldeles egen nyhetesvärdering (jämfört med redaktionen i övrigt)? Jag har alltid haft uppfattningen att 'ansvarige utgivarskapet' primärt var för att skydda tidningen/kanalen mot ex vis förtalstvister, tryckfrihetstvister etc. Även om ansvarige utgivaren har den formella, obegränsade makten så förefaller det lite apart att med stöd av det göra en avvikande nyhetsvärdering. I min formella värld så verkar det 'knas' att det tillämpas på det sätt som det beskrivits.
Tja, jag kanske kan be Annika gästblogga här, eller skriva någon annanstans.
ReplyDeleteAnnars dyker hon upp som paneldeltagare på Publicistklubbens diskussion om detta den 19 januari.
Den första frågan kan jag svara på:
"Desken" är ett ord som används internt om många redaktioners arbetsledningar – eller konkret om de skrivbord där de sitter och jobbar. Det är helt enkelt de som sköter det dagliga arbetet med att bevaka nyhetsflödet, nyhetsvärdering, att lägga ut jobb, redigera texter/titta på inslag etc.
Reporterns, fotografens, redigerarens etc dagliga arbetsledare, med andra, vanligen befolkat av journalister som kan ha olika titlar beroende på redaktion – exempelvis redaktionssekreterare, intake (på TV), redaktör.
Eller "deskslavar" som de kallar sig själva när de jobbat för många och långa arbetspass.