Gömdagate-idéer efterlyses

STOCKHOLM Sent på kvällen kom jag över ett exemplar av pappers-Aftonbladet. Jag bläddrade fram Jan Guillous vidrigt skrivna och självgoda krönika (länken går till Ingrid Carlqvists kommentar), och insåg att den var mycket större redigerad än jag trott.
Den är utgjord över en helsida (brukar väl vara mer som en spalt?). Han har alltså fått extra utrymme för att skriva apropå Gömda.
Som jag skrev tidigare: inte en bokstav som upplyser ovetande läsare om hans egenintresse i frågan (som delägare i Piratförlaget och vän/kompanjon till Liza Marklund)!

Hur kan Jan Helin publicera en sådan text? Jag bara frågar.

Men så har ju Mia också fått ännu ett uppslag. Dels publicerar de chatten (som vi såg igår var den full av ickesvar, undanglidningar, felaktigheter och även rena lögner från henne, fast de har i alla fall korrigerat språket i pappersversionen), dels ett brev från läsarna där hon skriver om hur jobbig den här tiden varit för henne och hennes familj, samt att hon hoppas kunna stötta utsatta kvinnor.

Sist men inte minst är det en krönika från reportern som fick åka till Arizona och intervjua Mia. Hon citerar några blogginlägg som köper Mias story, och några som inte gör det.

Och så står det, i ett enda stycke på slutet i reporterns krönika: "Sent i går eftermiddag bemötte också journalisten Monica Antonsson innehållet i våra artiklar de senaste dagarna. Hon ställer sig kritisk till intervjun, frågorna och svaren, antalet sidor och till Mias dokument. Du kan läsa hela inlägget på monicaantonsson.blogspot.com.".

Man tar sig för pannan! Monica Antonsson har alltså smulat sönder hela Aftonbladets jobb fredag + lördag för att de inte kollat Mias fakta alls, utan låter henne komma med ett stort antal lögner och glidningar (d v s Monica har fått göra deras journalistiska jobb!, se t ex detta inlägg).
Men de citerar inte ett enda exempel på hennes kommentarer och gör ingen rättelse eller skriver en exakt länk, utan de bara anger adressen till hennes blogg.

Och på nästa sida skriver Jan Guillou att Aftonbladet minsann alltid kollar fakta, medan bloggarna kan få babbla på där ute!

Jag som trodde att Guillou gjorde bort sig för i år på Publicistklubben häromveckan, men det här är minst lika illa.

Många därute på nätet har förstås reagerat över hur Aftonbladet har hanterat de tre senaste dagarnas publicering. Jan&Jan bär väl det största ansvaret för haveriet, men det vore intressant att se hur exempelvis Lena Mellin har tänkt om saken. Och en reporter som Oisín Cantwell, som tidigare tycktes ha fattat storyn.

Men mest intressant ska det bli att se hur landets övriga publicister hanterar alltsammans de kommande dagarna. Man hoppas att det finns några namnkunniga skribenter med spalter till förfogande och en rejäl dos integritet kvar.

Värst av allt – ja, riktigt äckligt – är att Aftonbladet försöker få det att framstå som att tidningen inte tar ställning för att Gömda är en sann historia.

Jag har nu fått i uppdrag av en viss redaktör att tänka ut ett förslag på vad jag skulle vilja skriva om alltsammans. Just nu vet jag faktiskt inte. Först hade jag tänkt föreslå ett visst personporträtt, men är det kanske snart dags för att skriva en syntes av hela soppan? Presstopp om tre veckor, så det är hög tid att klura ut något bra. Publicering först i slutet av mars, så det krävs något med lång hållbarhet vilket jag tycker är knepigt.

Har ni några idéer? Vad vill ni läsa, och framför allt: vad bör skrivas (ja, jag vet förstås att det bör grävas mer i USA, och det ska jag förstås också göra – men jag kan ju inte sälja in en sådan artikel innan jag vet ifall jag hittar något)?
Jag kan inte säga vilken publikation det isåfall (om jag kommer på ett bra uppslag och om det finns plats) handlar om, mer än att anslaget ska vara makt- och mediekritiskt.

/Gunilla
på den mediala krigsstigen, som sagt