Gunilla, 19, kommunicerar affärer via köksbordet

SOLNA Jag bor tillfälligtvis hos mina föräldrar, och det innebär att mamma då och då kommer sättandes med diverse dokument som hon hittar i lådor och pärmar.

Idag kom hon med detta ark, som i augusti 1991 låg på vårt köksbord och som hon tydligen sparat. (Det var på den tiden man ännu kunde få lägenhetslån som tonåring utan nämnvärda inkomster. Min senaste årsuppgift som Stadshypotek hade tillgång till då var 40 000:–, men jag fick utan vidare ta över befintliga lån.)

Som framgår nedan ställdes mina föräldrar inför fullbordat faktum. De gillade inte att jag flyttade, och med facit i hand hade det förstås varit smart att vänta ett år så hade jag kunnat dra nytta av de toklåga priserna 1993 (fast då hade jag väl inte fått något lån). De är desto gladare över att jag åter bor hos dem nu!



Sid 1

Hej mor!

[Mammas kollega] L A ringde mig vid 11-tiden och sökte dig angående riksstämman. Han vill att du omgående ringer honom hem.

Han och jag pratade också om en annan sak, som han absolut tyckte att jag skulle berätta för dig om "eftersom du är [TUSEN SUPERLATIV – DU VET SJÄLV HUR FANTASTISK DU ÄR!] och därmed skulle förstå mig" – vilket jag betvivlar i det här fallet....

Det är nämligen så....

SÄTT DIG NER NU!



Sid 2
...Jag har alltså köpt lägenheten på Tjärhovsgatan 10, inte den lilla som ni såg utan den finare lite större som bara jag såg.

Så är det, och det är inte mycket du kan göra åt saken eftersom jag har skrivit på kontraktet (och hoppat ut i det blå).

Lägenheten bankvärderades 1987 till 375 000:–, jag fick den för 400 000:–.

Tillträde är den 2/9. Jag kommer att flytta in successivt.

Jag förstår att det här är ett svårt slag för dig. L A kan ge dig några kloka tröstande ord! (Han tyckte i alla fall att jag har gjort en bra affär.)

Gläd dig åt dina kvarvarande barn – och, som L sade, jag flyttar ju inte till Tjotahejti.

Gunilla
[augusti 1991]