Hallert om Gömda: Maktgranskning? Aldrig i livet

STOCKHOLM Detta måste upp från kommentarfältet: en Gömda-kommentar av ingen mindre än Kerstin Hallert, som passar på att inkompetensförklara hela journalistkåren – se nedan (en text med begreppet "politiskt korrekt" inte mindre än fem gånger).
Kerstin Hallert har jag träffat en gång, närmare bestämt i New York när vi råkade hamna på samma internationella Emmygale-bevakningsmiddag. Hur cool och trevlig som helst!
(Om journalistutbildningarna är elit-dito kan förvisso diskuteras, men underlåtandet att granska Liza M:s politiska projekt tycks ha varit gemensam för kåren oavsett förutbildning och kunskaper.)

Presentation från Kerstin Hallerts blogg:

Frilansjournalist vid parken Buttes Chaumont i 19 arrondissementet i Paris efter decennier som tv-krönikör bl a i Svenska Dagbladet och Aftonbladet, även kåsör i skilda ämnen. Chocofil. Övertygad cartesienne.

/Gunilla

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Olle Stenholms råd i all ära men vari består poängen med uppmaningen att "söka sanningen" ?
Inte kan man söka sanningen om man inget kan.
Jag har aldrig gått på journalisthögskolan och vet därför inte hur undervisningen är upplagd. Men att döma av frånvaron under 13 år av all journalistisk granskning av Gömda och Asyl förefaller de från den fleråriga elitutbildningen utexaminerade framför allt ha utbildats till att bjussa "Mia" på ett drömläge.
Ingen kunde ge henne en match i ämnet svensk rätts- och förvaltningsapparat för att inte tala om stuket på det magnifika bidragsmaskineriet.
Ingen reagerade heller på hur Liza Marklund fingertoppskänsligt placerade "Mia" som juvelen i kronan för tidens politiskt korrekta s-märkta nyfeminism.
Att så tjäna den politiska makten gjorde Liza bara starkare i det journalistiska gänget.
Granskning av makten? Aldrig i livet.
Under de många år när jag recenserade tv i dagspressen häpnade jag över hur de till jobben i rutan rekryterade såg som sin uppgift att serva en auktoritär politisk korrekthet.
Att påpeka detta var inte populärt. Den politiska korrekthetens järnhårda gemenskap var ingalunda begränsat till programledare i tv.
Monica Antonssons formidabla granskning av Gömda och Asyl lyfter fram lögnerna om Sverige som den politiska korrektheten lanserade för egen trovärdighet.
Att döma av mottagandet från det journalistiskt politiskt korrekta gänget är befrielsen ingalunda självklart välkommen.
Än se'n. Kunskapen är grejen.

/Kerstin Hallert