"...inte alls så konspiratorisk utan välgrundad..."

STOCKHOLM Först nu (hm, tror att någon tipsade mig om den för längese'n – sorry att jag missade att följa upp det i såfall) läste jag vad en av Sveriges två bästa juristbloggare*) skrivit om Gömda-soppan.
Inlägget är tre veckor gammalt. Men låt mig citera en hel del ur det, för det är mycket klokt (och givetvis aktuellt):

Demokratin bygger på maktbalanser och ömsesidig granskning. När det gäller den tredje statsmakten har det funnits ett underskott på granskningsmakten. Media har fått långtgående privilegier genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, men det har inte funnits någon självklar motvikt.
(– – –)
[N]är medias egna granskningar av interna övergrepp är otillräckliga uppstår ett glapp. Detta demokratiska underskott har dock delvis börjat fyllas upp genom den moderna medborgarjournalistiken, genom att tekniken i kombination med klassiska journalistiska verktyg kan göra vem som helt till grävare. Vi har fått en gräsrotsrörelse av nya vakthundar som vill hålla även media “in check”. Ibland blir kvaliteten dålig när aktivisterna och bloggarna gör lösa. Men det blir den banne mig i etablerade media också, ibland rent brottsligt dålig.

Mårten Schultz går sedan igenom ett antal domar, i vilka Expressens och Aftonbladets ansvariga utgivare ställts till svars. Läs hans inlägg, jag kan inte citera allt! Men slutsatsen kommer här:

Finns det något annat yrke, med sådan maktbas där innehavaren skulle kunna dömas för så många brott och förekomma i så många brottsutredningar och ändå sitta kvar, som redaktörsjobbet på kvällstidningen? Jag förstår inte hur Aftonbladets chefredaktörer hinner arbeta alls med alla dessa brott, alla rättegångar och alla förundersökningar. Det hade ju varit en sak om de flest målen rört publiceringar av viktiga saker, IB-avslöjanden eller nåt, men det finns ju inga sådana fall alls här. Det är hittepå, lögner och slarv.
(– – –)
Även om det finns åtskilliga fall av fällande domar är det ändå klart att det har varit svårt för enskilda att få gehör för kränkningar, t.ex. ärekränkningar, som skett i pressen.
(– – –)
Sammantaget är den deprimerande bild av en korrumperad kultur som DN suckar över [MS har tidigare diskuterat denna DN-ledarartikel] inte alls så konspiratorisk utan ganska välgrundad.
Men där övergreppen tidigare sällan kom till allmänhetens kännedom så finns det idag nya kanaler. Medias agerande skärskådas på ett annat sätt idag, ibland till och med av etablerade journalister.**) Granskningen av Marklund är inte ett tecken på ett obehagligt drev av patriarket eller de avundsjuka, utan ett tecken på att det idag finns människor som vill att även mediamakten skall granskas.

Visst, fetstilningen ovan är min. Jag kunde inte låta bli, trots att ni kunnat läsa många inlägg här på det temat...

Gunilla

*) Den andre skulle jag säga är Mark Klamberg (som jag – transparens påbjuden – känner).
Mårten Schultz känner jag däremot inte. Men en gång för många år sedan träffades vi på ett mingel på generalkonsulatet i New York – det, ni! Det är alltså inte bara diplomater utan även jurister och journalister som minglar och dricker champagne....eh, vin, brukar det ju faktiskt vara mestadels, på obetald arbetstid.

**) Tyvärr är några av Mårten Schultz' länkar inaktiva. Dit hör länken här. Den text han länkar till har jag dock en PDF-fil av. Det råkar nämligen vara en av mina små artikelbebisar. Jag ska se om jag kan lägga upp den i mitt textarkiv.