.JPG)
Liza Marklunds story bygger på dokument från mål i socialtjänsten som vandrar mellan olika förvaltningsdomstolar och som i grunden är en tvist mellan Mia och svenska myndigheter.Uppdatering I: Läs även Ann Helena Rudbergs text hos Newsmill om de avgrundsdjupa klassklyftorna mellan Liza Marklund och Osama Awad.
För att klargöra det ordentligt: Förutom i skattemål så befattar sig inte förvaltningsdomstolarna med brott. Att den bluffen gick hem i Gömda och Asyl är en sak men att den funkar fortfarande lika bra hos Liza Marklunds vänner i gammelmedier som dagligen skriver om brott är en gåta.
Själv har jag de senaste dagarna kämpat som ett djur för att sälja in fler reportage om det hela – med nya, oförbrukade intervjupersoner; inklusive lite skönt fältarbete – till flera olika, i sammanhanget relevanta, redaktioner. Ännu enbart avslag eller icke-svar. Men jag hoppas fortfarande (och har ändrat min flygresa till New York för kanske sjunde gången)!
Uppdatering II: Tja, jag tänkte kommentera mer, men det finns egentligen inte så värst mycket att tillägga. Tonchi Percan har helt enkelt gjort det som många journalister borde ha gjort: gått till källorna och granskat dokumenten kritiskt, istället för att okritiskt babbla om bloggdrev eller avundsjuka, alternativt tokigt beskriva Gömda-soppan som ett "bråk" mellan Monica Antonsson och Liza Marklund.
I *striden* mellan bloggarna och gammelmedierna (som jag inte alls gillar att det hela gestaltas som, men det är ju vad som sker hela tiden) får jag tillsvidare kora ... frilansjournalisterna som segrare, hehe.
I alla fall har det varit några sådana som tagit fram belägg (Monica Antonsson, förstås, men även Tonchi Percan samt gänget som gör Medierna för P1; önskar att jag en vacker dag får lägga mitt eget namn till den listan med ett eller annat dokument). Monica har ju hela tiden varit tydlig med att hon är hjärtligt trött på att diskutera detta, och helst av allt ser att andra gräver vidare.
I den nya artikeln visar Tonchi Percan oerhört tydligt vad det hela handlat om, och hur Liza Marklund konstruerat sitt politiska projekt.
Vi får om det finns någon reporter som tar upp stafettpinnen. Nu när källskyddet är borta är det ju fritt fram att fråga Marklund om hur allt gick till egentligen. Och vad som finns på vinden.
Det är förstås, som antyds i texten, märkligt att mediernas alla kriminalreportrar inte gått igång på att granska hur ett socialtjänstärende i en förvaltningsdomstol kunde förvandlas till ett brottmål i Liza Marklunds tappning.
Nu borde det var tydligt för alla hur det står till med "romanförfattarens" roll i det hela. Bara att ställa frågor, ni som har mediala plattformar att göra det på!
Behöver jag tillägga att Tonchi Percan är en av få Gömda-reportrar som också varit i Oxelösund... Notera även att han tidigare länge varit medarbetare i Expressen, så förstår ni att hans granskning möjligen kan vara lite obekväm för en del – inklusive honom själv.
/Gunilla
Jag tror de flesta nu är helt på det klara med att det inte handlade om de rättsliga ärendet och att det var någon form av rättslig eftergift till Mia(?) Hur nu en sådan går till?
ReplyDeleteDet som är intressant är att vi utgår ifrån att USA ser på Sverige som en fullgod demokratisk stat som kan skydda sina medborgare och därmed är lika bra som USA. Uppenbarligen är det inte så.
Jag har svårt att tänka mig att USA använder meningen utan att förstå var den kommer ifrån.
Det som är intressant som en liten sidohistoria nu är ju att USA får ta del av folks åsikter om att de beviljat Mia asyl men jag misstänker att de inte alls förstår varför det helt plötsligt strömmar in en massa frågor och åsikter i ärendet. Kanske ser det nu asylen som än mer befogad med tanke på de som hävdar att de "anmäler" ärendet.
Percans artikel är sprängstoff. Äntligen en granskande journalist som fokuserar på sakfrågorna enligt min mening. Bravo! Nu hoppas jag att "rätt" personer läser denna och att vi snart kan få en rättvis debatt och lösning på denna soppa - och det allra viktigaste: att de som drabbats av denna dynamiska duos lögner får upprättelse, avslut och kan gå vidare med sina liv.
ReplyDeleteMVH
Tomas
Kjell Gustav Alexis August sa:
ReplyDeleteSom jag tidigare påpekat måste Mia först ha fått avslag av INS för att komma vidare till Immigration Court i Denver. I hennes första ansökan till INS måste Kammarrättens dom plus Regeringsrättens avslag ha funnits med - trots detta blev det avslag. Frågan är sedan: Vad är det som har tillkommit betr. hennes senare ansökan i Denver? Domare Livingston kunde väl knappast våga godkänna enbart på det material som INS tidigare avslagit? Det är här Livingstons formulering "letter from the Swedish Supreme Court" kommer in. Här ligger hunden begraven, och antagligen förklaringen till den generade tystnaden från "högre ort" i Sverige. Och det är väldigt misstänkt att Liza i sin fantasifulla skildring av förhandlingen i Denver fixerar den vid dividerande mellan översättare-domare om just Kammarrättens dom. Kanske ett slitet bondfångartrick för att dölja/dra bort uppmärksamhet från något annat? I så fall vad? Vad menar Livingston med "letter" och "Supreme Court"?
Klockren var ordet!
ReplyDeleteJag har inte haft tid att följa allt de senaste veckorna, men när jag läser Tonchi Percans text så tänker jag: Äntligen! Äntligen! Välskrivet är det och en person - utöver Monica - som tagit sig tid att titta in i arkiven hos domstolarna.
Artikeln förmedlar hopp igen.
Det enda anständiga som Aftonbladet borde göra efter det här är att "pudla". Dubbelpudla! De borde publicera Tonchis text i sin helhet och sedan be om ursäkt. Right?
Du, Anonymous, jag håller med dig. Vad exakt är det som har tillkommit som gjorde avslag till "granted"? Jag har gnuggat mina grå massvis över just det.
ReplyDeleteEn 30 000 dollarsadvokat t ex...?
ReplyDeleteJAAA!Jippi!
ReplyDeleteSå bra!Äntligen!
Lite märkligt att inte några redaktioner köper in dina artiklar,eller mycket märkligt med tanke på dina kunskaper i debatten. Du kan ju det här både fram och baklänges.
Tror dom har fått kycklingfeber. Symtomen är frossa,feghet,trögtänkthet samt konflikträdsla.
Kjell Gustav Alexis August sa:
ReplyDeleteTror inte det hade räckt med en 30 000 dollarsadvokat. Här finns en död skunk begraven, och den luktar...
Utmärkt genomgång. Jag har unbdrat ett bra tag hur Marklund kunnat komma förbi at Kammarrätten faktiskt avslog Mias begäran om hjälp till att flytta utomlands och - naturligtvis - därmed implicit avvisade uppfattningen att hon och familjen skulle vara hotade. Men som Tonchi P visar: den litet kanslisvenska formuleringen "I målet anses att..." (dvs, en part i målet hävdar att X) kunde användas för att ge en förvrängd bild av vad domstolen sagt.
ReplyDeleteSedan får man väl lägga till: bara fölr at Osama A. ansågs ha en "ordnad tillvaro" 1992/93 så betyder det inte utan vidare att det hade fungerat för honom och Mia att leva ihop, eller att det *inte* hade kunnat leda till nya bråk och kanske ny misshandel. Det är ju inte så att Botkyrka komun har prövat honom extremt hårt och ingående, det har de inte haft anledning att göra, och man kan inte springa omkring och förbjuda människor att ha barn i hemmet bara för att de är, låt säg, arbetslösa.
Ingen kan ta ifrån Mia hennes rädsla under 90-talet, den är verklig, men eftersom kvinnan i Sverige i princip alltid tilldöms vårdnaden om barnen (en ordning som P M Nilsson en gång kallade obehaglig och reaktionär) så flyter frågan om Mias lämplighet som mor samman med frågan om hur hon och OA var som personer.
Får väl ändra några ord i det jag skrev: det är mera korrekt att säga på rad 3-5 ovan att Kammarrätten "därmed - naturligtvis - implicit avvisade att Botkyrka kommun och svenska myndigheter vore skyldiga att på obestämd tid hålla Mia och hennes barn utom räckhåll för 'mannen med de svarta ögonen', och kanske hålla dem utomlands. Bakom det ligger förstås också någon sorts uppfattning om ifall hotbilden är realistisk och aktuell" men som TP påpekar, Kammarrättens dom gäller inte frågan om hotet från Osama var verkligt eller om huruvida han kunde fällas för mishandel, försök till människorov etc. Det gällde pengar till en lägenhet i Sydamerika.
ReplyDeleteHan gör det ändå, även om det kan vara obekvämt för honom - Percan alltså - och det ska han ha credit för!
ReplyDeleteFör att Kammarrätten ska veta om socialtjänsten gjort rätt bedömning då de kommit fram till sitt beslut så måste de ta del av Socialtjänstens utredning. I utredningen framgår eventuellt behov av flykt. Socialtjänsten i Botkyrka hävdar inte att hotet är överdrivet. Det är Oxelösund som anser att det inte föreligger något hot längre. Botkyrka anser att det är svårutrett och deras slutgiltiga åsikt i frågan redovisar inte Tonchi. Jag anser att det är socialtjänstens utredning som ligger till grund för det Kammarrätten skriver om hotbilden. Frågan är varför det skrivs ut överhuvudtaget. Det kan inte lämnas som en "olycklig mening".
ReplyDeleteKjell Gustav Alexis August sa.
ReplyDeleteEnligt domare Lindgrens uttalande i P1 kunde den "olyckliga meningen" absolut inte tolkas som att det förelåg ett behov av flykt utomlands p g a hot mot Mia i Sverige, och han kunde inte förstå hur en Immigrationsdomare i USA skulle ha kunnat tolkat det så. Men domare Lindgren var alltså inte insatt i ärendets alla aspekter?
Man kan bli bedrövad i mycket, då det gäller hela Gömdagate, men faktiskt lika upplyft och glad; - alla dessa medborgare, "bloggare", ja, det är ju faktiskt folket, som man brukade säga på 70-talet, som sätter igång sina egna undersökningar och tankespår. Härligt!
ReplyDeleteAtt kalla alla dessa medborgare för dumskallar och "lynchmobb" är obegripligt. Jag tror att Jan Guillou har fasat ur sig själv ur samtiden. Men man önskar ju bara att det fanns fler journalister som vågade stå upp mot makten.
Magnus skriver:
ReplyDeleteMen som Tonchi P visar: den litet kanslisvenska formuleringen "I målet anses att..." (dvs, en part i målet hävdar att X).
Om Magnus tolkning stämmer, är formuleringen bara Mias ståndpunkt, och Magnus tolkning klockren till varför denna formulering är av intet värde för asyl ansökan m.m....
Jag är inte jurist och har uppfattat formuleringen som att Kammarrätten anser att Mia behöver flytta utomlands.
Rospiggen!
ReplyDeleteJag gör som du, jag funderar på det Kjell Gustav Alexis August sa: "I hennes första ansökan till INS måste Kammarrättens dom plus Regeringsrättens avslag ha funnits med - trots detta blev det avslag" "Vad är det som har tillkommit?" ..."Livingstons formulering "letter from the Swedish Supreme Court","den generade tystnaden från "högre ort" i Sverige"?
Vad har vem tillfört i utredningen?, Vilka var med i Denver? Skulle inte förvåna mig om Liza var där med ett brev från någon i regeringen.
Några sanningar har i allafall kommit närmare klarhet utifrån Tonchis god grävande journalistik.
Leroy
Leroy
Att Liza var med i Denver eller åtminstone stod i förbindelse med Mia och hennes advokat vid denna tid och följde vad som hände där, det är nog en lågoddsare.
ReplyDeleteMen inte helt ootrolig eftersom Liz varit stödperson tidigare i besök hos myndigheter och vandrat så långt som till regering o Liza valt att ta denna politiska agenda och affär om sanningen ända till maktens korridorer.
ReplyDeleteSkulle inte förvåna mig om denna lågoddsare även fått en och annan politiker att skriva ett rekomendationsbrev eller ingått bytesaffär efter 9/11 med CIA.
Leroy
Ser fram emot att sanningen kommer fram och att man antingen ber om förlåt eller att saker tillåts bli utredda.
ReplyDeleteAntingen hör eller där.
Spelar ingen roll för det finns dom som vet hur allt egentligen kanske var men ingen som frågat dom som vet.
Jag vet en som söker sanning- Gunilla K och hon försöker och gör det bra för hon har faktiskt likt A Widerbeck pratat med dom som var med. Så jag ser fram emot att få följa vad som komma skall.
Leroy
Leroy: ja. lågoddsare betyder ju att det är rätt så troligt, att oddsen *mot* att X hände/kommer att hända är låga. Det är en vändning aom missupfattas ibland också av tidningarna. men jag skulle inte bli speciellt förvånad om det visar sig att Liza faktiskt var med i Denver eller fick löpande iunformation om hur målet gick.
ReplyDeleteDäremot tror jag inte att "Gömda", eller översättningar ur den, direkt var en del av det case Mia presenterade i Denver. Det hade verkat för lösligt, de jurister som hade i uppgift att skärskåda hennes fall - åklagare eller hur det nu ser ut - skulle ju omedelbart ha insett att "Gömda" var en återberättad bok som i stort sett byggde på Mias egna uppgifter. Då¨kunde den inte tillmätas något större värde när det handlade om att fixera vad den här kvinnan hade utsatts för i Svrige för tio-femton år sedan