.JPG)
Är platsen vid köttgrytorna verkligen så åtråvärd att man kan slänga ut demokratiska ideal med badvattnet, eller har idealen kanske aldrig funnits där? De kanske försvann med stora journalister som Vilhelm Moberg, Barbro Alving m fl./Gunilla
Journalister som gömmer sig bakom horder av advokater och svassande tjänare eller sådana som blir bombastiska och attackerande när de blir ifrågasatta, är det journalister vi verkligen är värda – eller ens behöver?
Monica Antonsson har efter sin bok ”Mia – Sanningen om Gömda” blivit granskad av sina kolleger in absurdum, man har vänt ut och in på henne, utsatt henne för en förtalskampanj – rent ut sagt behandlat henne skamligt. Och för vad? Jo, hon har avslöjat att en av de mest sålda böckerna i landet till stora delar varit byggd på en bluff, ett politiskt projekt. Debatten som följt har lett till händelser som klätt av Mediesverige inpå bara benen.
25 February 2009
Platsen vid köttgrytorna
SOLNA Citat ur kommentar från Monica Antonssons blogg, av Peter Engman:
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Engman glömmer en liten detalj ang platsen vid köttgrytorna till varje pris.Tyvärr är det så att självständigt tänkande journalister är en komplicerad historia.
ReplyDeleteVill man behålla jobbet och därmed brödfödan gäller att inte sticka upp i detta yrke som i alla andra.
En annan femma att så så många mår dåligt just nu på vissa aktuella tidningar.
.
Våra föräldrars generation var rädda för att göra fel eller för att ertappas med att inte veta. Idag är människor rädda för att inte få vara med, inte få träffa rätt personer, inte få drinkar och inte ha ett ståndsmässigt och smart möblerat hem. Klart som fan att journalister snabbt blir korrumperbara!
ReplyDelete