Berättelsen tycks existera i två skilda, men antagligen parallella, versioner: ”Mia står för sin historia. Jag står för min roman”, summerade Marklund i en krönika i Expressen i lördags./Gunilla
Ryms då båda inom samma pärmar, det vill säga består texten i ”Gömda” både av Marklunds roman och Mias historia? Lasagnen som litterär modell? Först ett lager sann historia, sedan ett lager Marklund, sedan ett lager sann historia till? Hur kan man då som läsare skilja köttfärsen från vitsåsen? Rinner inte det ena ner i det andra?
Inte ens för Marklund själv tycks relationen mellan verklighet och dikt vara helt okomplicerad. (– – –) Det är därför det finns skäl att fortsätta fråga.
17 February 2009
Soppan är en lasagne
STOCKHOLM En av de skarpaste skribenterna i Gömdasoppan är Sydsvenskans Per Svensson, också han en del av det Jan Guillou kallar "mobb", får man förmoda. Han kommenterar Aftonbladets texter här. Citat:
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jan Guillou din klassförädare, nä har du någonsin haft klass? Du sålde ut din kompis Peter Bratt, du sålde in din kompis LM för henne kan du tjäna pengar på! Vidriga monetära kapitalistkopplingar här.
ReplyDelete