21 March 2009

Åtminstone vissa i mobben kan läsa

NEW YORK Som bekant har en av Piratförlagets ägare avfärdat Gömda-kritikerna som en hatande, skvallrande mobb bestående av indignerade personer som "i allmänhet inte läser böcker och i synnerhet inte har läst Liza Marklunds bok".

Det sistnämnda, att inte alls ha läst Liza Marklunds bok, visade sig ju förvisso framför allt gälla Jan Guillou själv, enligt egen utsago (en dryg månad efter ovanstående uttalande).
Att ingen skribent med pondus och plattform skrivit en rejäl text om detta, eller att ingen skarp intervjuare frågat ut honom om alla självmål och självmotsägelser han levererat i denna debatt, övergår helt mitt förstånd. Jag har skickat ett mail till en viss kulturskribent och önskat mig en text, om hur Guillou monterar ned sig själv som intellektuell samhällsdebattör inför våra ögon. Jag skrev en kort text med fokus på Jan Guillou apropå Gömda omkring den 10 januari, publicerad i Neo, men det var ju innan han hade hunnit trassla in sig med riktigt konstiga uttalanden.

Nå, eftersom riktiga journalister enligt Jan Helin måste kolla upp saker och ting ville jag gärna undersöka det här med huruvida deltagarna i mobben kanske inte läst Marklunds böcker och vilka lömska motiv som kan dölja sig bakom engagemanget. Enligt Guillou har debatten ju dessutom varit "skickligt orkestrerad".

Men jag har nöjt mig med att göra ett enda litet stickprov, så ni får ta det för vad det är. Jag valde ut en av de på sistone mest aktiva av Flashbacks debattörer i Monica Antonsson-tråden, nämligen signaturen Nizinny*) – och fick följande belysande svar på frågan "Varför har du valt att engagera dig i detta?":
"Inte lätt att svara på faktiskt. Min fru och jag har läst alla Liza Marklunds böcker och tyvärr sett filmerna.
Gömda och Asyl berörde oss djupt och även om många varningsklockor ringde så var det mycket fängslande historier.
När sedan Monica Antonsson blev intervjuad i TV4 hos Tilde de Paula så kastade vi oss på datorn och beställde boken.
Efter att ha läst den beställde vi givetvis Vingklippt också.
Hela den här historien innehåller så oerhört många vinklingar där en del är riktigt skrämmande eftersom lögnerna nått ända upp till den högsta makten.
Senare upptäckte vi att tråden på Flashback faktiskt var mycket seriös. Naturligtvis inte allting, men tillräckligt många personer har kommit med kunniga och insiktsfulla inlägg som varit spännande och lärorika att ta del av. Deltagande i debatten kom som en naturlig del.
En annan anledning kan vara att vi under många år i näringslivet vid flertal tillfällen stött på patologiska lögnare och i vissa fall även blivit lurade. Av egen erfarenhet vet jag att de kan vara oerhört charmerande och framstå som ytterst trovärdiga men med kapacitet att allvarligt skada andra.
Viss erfarenhet av googling och någotsånär skaplig engelska hjälper lite på vägen. :)"
Ni får själva bedöma: graden av läskunnighet, hätskhet, avundsjuka och skvallerlystnad.

/Gunilla

*) Ja, jag vet Nizinnys riktiga namn. Nej, jag har inte vidimerat det Nizinny skriver ovan; ni får tro honom på hans ord.

8 comments:

  1. Kjell G. Alexis A. sa:
    Jämförd med Guillou framstår Nizinny som en intellektuell gigant.

    ReplyDelete
  2. finns det bara tre böcker att läsa samtidigt i Sverige? (titlar inte exemplar)
    Lisa

    ReplyDelete
  3. Hej Lisa,

    Nä, det finns nog några fler titlar. Själv läser jag f n Björn Elmbrants "Dansen kring guldkalven och Jonathan Safran Foers "Extremely Loud and Incredibly Close". Den första är väldigt läsvärd, den andra har jag inte riktigt kommit in ännu. Har du några egna boktips att bidra med? Gör gärna det!


    Alexis,
    Det kan du ha rätt i, men det blir ju allt svårare att jämföra intellektuell gigantism när Jan Guillou är inblandad. Tyvärr!

    ReplyDelete
  4. Vill gärna tipsa om Magdalena Graafs "Det skall bli ett sant nöje att döda dig"
    En mycket stark berättelse om våld mot kvinnor ändå skriven med förvånansvärt stor respekt för mannen som misshandlade henne.

    ReplyDelete
  5. När publiceras din artikel från Oxelösund?
    Susanne

    ReplyDelete
  6. Susanne,

    Bra fråga, vet ej! Jag skickade iväg den för en vecka sedan. Jag skriver såklart här på bloggen så snart jag vet.

    Nizinny,

    Om jag blev misshandlad vete sjutton om jag skulle ha så stor respekt för misshandlaren...
    Har inte läst Graafs bok, men har hört av en klok kompis att den ska vara mycket läsvärd!

    ReplyDelete
  7. Hej Gunilla,

    Läs den så förstår Du vad jag menar.
    Till saken hör att jag innan Magdalena på nytt dök upp i rampljuset endast sett henne iklädd lite eller inget som skärmsläckare hos yngre manliga kollegor:)
    Hennes bok, intervjun hos Kattis Ahlström och även faktiskt Lets Dance gav en helt annan bild.

    ReplyDelete
  8. En variation på en kommentar jag publicerat på en annan blogg.

    Jag är övertygad om att bloggaktiva är de största konsumenterna av nyheter från traditionella medier och kanske även av litteratur. Bloggarna har i stor utsträckning visat sig vara journalister som lever för att skriva, och inte får utlopp för allt i gammelmedierna. De är vår tids krönikörer, ofta duktiga sådana som dessutom skriver intressant utan att få betalt. Bloggare konsumerar som jag själv oproportionerliga mängder nyheter och information i både svenska och utländska medier, av naturliga skäl direkt på nätet. Washington Post, New York Times och Financial Times är nämligen förträffliga tidningar, men inte mycket att prenumerera på här i Sverige, även om jag skulle ha haft råd. Men jag är en nyhetsnörd. Jag söker den senaste informationen. Trots att jag även läser papperstidningar så nöjer jag mig inte med ett par morgonblaskor från närmsta Statoilmack på förmiddagen, för de är redan ”old news” när man får dem i handen. Jag söker det senaste. Det finns på nätet, även om inte alla tagit det till sig ännu. Guillou et al har naturligtvis rent intellektuellt insett att det förhåller sig så, dock inte i handling. Varför? Kanske de inte vill? Kanske för att de upplever bloggar som ett hot, för att de ifrågasätter på det sätt vi faktiskt lärde oss att göra redan i högstadiet.
    Inte ens Guillou (som jag alltid tidigare uppskattat) eller hans sympatisörer kan säga att artiklar, krönikor och bloggar skrivna i WP, NYT eller FT skulle vara författade av journalister med sämre kompetens än deras svenska ”professionella” motsvarigheter. Det säger jag både trots att, och tack vare, att exempelvis NYT sparkade en journalist (Jayson Blair) som fabulerade lite för mycket. Något för Expressen och Aftonbladet att ta efter?
    Detta betyder enligt min mening att när Guillou, Schori och andra i grovt nedvärderande ordalag yttrar sig om bloggarna så yttrar de sig i första hand om sina bästa kunder, konsumenterna. För det är i första hand de aktiva i ”bloggdrevet” som läst deras böcker, det är vi som konsumerat deras krönikor och artiklar, det är vi som köper tidningarna och det är vi som istället för Big Brother hellre väljer debatt- och samhällsprogrammen i TV.
    Det är just därför som reaktionerna i Gömda-soppan blivit så stark, så omfattande. Det är nämligen just i den affären oftast personer som är lärda och som har kunskap som yttrat sig. Det är personer som generellt sett har förmåga, kunskap och vilja att formulera sig. Och de har plötsligt blivit till ett hot mot den ofta förvanskade – och ibland obefintliga - nyhetsförmedlingen som en del av svensk gammelmedia står för. Dessutom med obefintlig källkontroll.
    Därför är det inte förvånande att vi reagerar när Guillou, Schori, Helin, Gummesson m.fl. trampar på oss och våra ideal: sanning, balans, oväld, empati och respekt. Jag tror nämligen inte att exempelvis ICA-Stig eller närmaste Volvo- eller Citroënförsäljare först kan sparka sina bästa kunder i skrevet, sen trycka en näve i solarplexus och slutligen föraktfullt tala om hur dumma i huvudet vi är som låter oss behandlas på det sättet. Och fortfarande förvänta sig respekt?!

    ReplyDelete