.JPG)
NEW YORK Bloggare som Ulf Hedlund, kommentatorn Roback med flera har fått mig att förstå det där med "80 000 nedladdningar". Missa inte heller detta inlägg (inklusive alla kommentarer).
Det var fejk, alltså påstådda nedladdningar på en bluff- och bågsida! Om ni har lika dålig koll på fildelningsvärlden som jag, det vill säga snudd på obefintlig, så kolla ovan. Jag hittade på ett album med namnet "Great Godzilla's Greatest Hits", som mig veterligen inte existerar – men vilket påstods ha laddats ned tusentals gånger.
Otroligt komiskt, eller tragikomiskt. Om inte allt handlar om PR, som bloggaren Brokep förespeglar (uppdatering: nu har jag förstått att pseudonymen är The Pirate Bays Peter Sunde, som för övrigt köper fejksajtsteorin här).
Liza Marklund har väl med detta inte precis stärkt sin ställning i bloggvärlden. Snarare ger många fildelare henne en dumstrut. Och alla Gömda-fanatiker blir skadeglada för att det kommer ännu en fors vatten på deras kvarn. Förresten – hur var det nu, det där med vidimerade fakta i de riktiga medierna?
Annars håller jag med Lizas kompis Stockholm Stoner-Johan, som skriver en massa om hur han ser på att kommenteras i bloggvärlden här, om att det bör vara upp till musikerna och inte till användarna om verken ska spridas gratis eller ej... Men den diskussionen får jag återkomma till. Här är kloka motbilder till Johans.
Anledningen till att jag fascineras av detta är dels naturligtvis den pågående debatten om somliga före detta journalisters trovärdighet, bloggar v s "riktiga medier" etc – men också och inte minst detta med fejk- och bedragarsidor.
Jag fick ju anledning att kolla på många sådana när jag skrev om Sven Otto Littorins "MBA-examen" häromåret – oj, vad många skojuniversitet det finns! För att inte tala om fejksidor för amerikanska advokater, ojojojoj. Eller Obol Investments synnerligen skumma hemsida.
Något som jag tror att jag såg för några år sedan, och som jag förutsätter att det fortfarande existerar mängder av, är sajter som mot betalning "hjälper" folk ansöka om Green Card i USA. (Det är alltså gratis att delta i lotteriet, men dessa sajter lär berätta om att det är omöjligt att få grönt kort om man inte tar hjälp av dem – säkert en fin affärsidé.)
Men att det existerade "bogus"-sidor med fildelningsinformation, som syftar till att lura av folk deras dollar, det visste jag inte. Detta kanske någon konsumentreporter på Expressen kan skriva en folkbildande nyhetsartikel om.
Uppdatering: bandet Liza skrev om, alltså Stockholm Stoner, har spelat på ett Expressen-arrangemang, se YouTube-video efter texten hos Nyheter 24.
Läs en recension av deras skiva i DN.
/Gunilla
P S Sök i bloggens sökruta efter t ex "Littorin" eller "Obol" så hittar ni massvis av gamla inlägg. Här är ett exempel på något jag skrev och som involverar fejk-hemsidor:
MBA till katt och andra bluffdiplomsberättelser
"Det finns ett enkelt skäl till att ni inte kan läsa sådan skit i Aftonbladet som dominerar nätvärlden. I en tidning håller man sig med vissa gammalmodiga principer, som att kontrollera fakta och hålla inne med förtal. "
ReplyDelete/ Jan Guillou i Aftonblabla
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article4416700.ab
Detta, mina kära vänner, detta är lyteskomik av yppersta rang!
Jag vet, denna story är faktiskt lyteskomik i kubik. Nästan så att jag tycker synd om Liza (och hennes kompis Johan Wahlström). Jag har också gått på fejksajter (dock ingenting jag skrivit om någonstans!).
ReplyDeleteMen bara _nästan_.
Ja men hur var det nu med källskydd eller källhänvisning? Eller allting går att sälja med ...... reklam.
ReplyDeleteLeroy
@Thomas Mattson - platsar detta i rättelsekolumnen på Expressen?
ReplyDeleteJa, det är en intressant, generell fråga – "får" krönikörer skriva precis vad som helst, eller gäller det där med sant, relevant och kontrollerat även krönikörer? Jag har åtminstone trott det...
ReplyDeleteDet är, som jag skrivit tidigare, utmärkt att Expressen startat en rättelsespalt! Den är dessutom mycket mer lättläst än Svenska Dagbladets.
Att siffran "80.000 nerladdningar" kom från en bluffsida var pricken över i - och hejdlöst kul, själv stötte jag på sådana här sidor för några år sen, ryska sidor som ståtade med gratis download av precis allt - men Lizas krönika läcker ju också som ett såll av motsägelser och konstiga resonemang. Bandet klagar på att inte ha blivit sålda, undra på det när de sålt sin *debutskiva* exklusivt till Konsum och stängt ute alla vanliga skivaffärer och onlinebutiker...och hur aphett är countryrock i Sverige egentligen?
ReplyDeleteLiza verkar heller inte fatta att många säljsiffror 'över disk' och listpositioner idag bygger på antal ex som sålts in till butikerna, inte det antal som faktiskt sålts över disk: s k "shipping platinum"). Det är en ohyggligt dåligt researchad text, och bara en 'stjärnkrönikör' hade kunnat komma undan med den.
Ja, och vem hade kunnat gissa att _detta_ skulle bli nästa avsnitt i följetongen om Liza Marklunds trovärdighet..?!
ReplyDeleteHon har ju en förmåga att göra självmål synd att man inte insett att det är förhållningssätt det handlar om och att man vågar fråga vem eller vad källan eller agendan handlar om.
ReplyDeleteTragiskt att så många skall behövas dras med i djupet på grund av att man väljer att låta tystnaden tala i stället för att säga till att man måste stå för det man påstår och säger när man är en offentlig person.
Leroy
Marklund har noll trovärdighet.
ReplyDelete