.JPG)
Jag väljer ut två bra texter ur högen som ni gott kan läsa (det är ju inte svårt att hitta vidare till fler därifrån...):
Olivia Hall om attityden hos journalister som dömer ut bloggare
Lisa Förare Winbladhs fina ode till bloggvärlden
Citat ur Lisas text:
"...bloggandet är en social och kulturell revolution. Vi pratar om att en stor del av befolkningen som varit utan röst plötsligt börjar klä sina känslor och tankar i ord. (– – –) Att se alla dessa människor växa i självförtroende, att följa deras språkliga utveckling, att se hur nya kontaktnät föds. Bokcirklar, läshelger, matbloggsfester. Att uppleva hur människor blir sedda och bekräftade på ett sätt de aldrig tidigare blivit. Reserverade svenskar sätter ord på sina känslor, visar uppskattning, uppfostrar varandra. Och vi engagerar oss socialt och politiskt. Jag är en av dem som för första gången börjat följa den politiska debatten tack vare bloggarna. Åh, visst finns det flams, trams och dåligt språk. Ja, det går drev, nog förekommer hat, mobbing och avund. Men det är sannerligen inte unikt för bloggvärlden. Ta en titt i tidningshyllan bara."Lisa Förare Winbladh har valt att kalla sig skribent snarare än journalist, men i vilket fall som helst är hon förstås ett av de proffs som lever i symbios med nätet.
Jag förstår faktiskt inte att så många andra proffs väljer att enbart se problemen med nätet, istället för möjligheterna. Man måste kunna se både–och, samtidigt, utan att för den skull förfalla till bloggeufori och blogghybris.
Sedan tror jag i och för sig att Martin Schoris antikakafoni-text främst var menad som provokation (på uppdrag av Newsmill-redaktionen). Den blev ju verkligen som en pinne rakt ner i myrstacken... (Transparens: jag känner Martin lite och vill förstås inte tro att han är riktigt så där bloggofobisk – det är en klok person och duktig journalist.)
Jag har mycket att skriva dels om detta, dels om anonymitet på nätet och huruvida man som journalist/kulturskribent/kritiker har anledning att ta till sig/besvara kritik som framförs anonymt – det handlar dock snarare om pseudonymer! Låt mig återkomma till det vid tillfälle.
/Gunilla
Detta, Gunilla, är en aspekt i Gömda-hysterin, som jag tycker är högintressant.
ReplyDeleteTraditionell media genom främst Jan Guillou - den gamle stofilen med sina ännu äldre instrument skrivmaskinerna - känner sig hotade av de kvicka, seriösa, intelligenta och intellektuella "medborgarjournalisterna" som numera rättfärdigt stjäl uppmärksamhetandelar från den tidigare av traditionell media inmutade uppmärksamhetsmarknaden.
Jan Guillou och dennes likar ser hotet från sina rivaler och konkurrenter och känner hur livet rinner ur dem som kvicksand.
Ty allt går så mycket snabbare i bloggosfären än i den icke-virtuella "skrivmaskinsvärlden".
Jag vet inte om det är någon som föreslagit läsning av Agneta Lindhags artikel "Bloggosfären en baby som tar sig den plats den vill" på Newsmill den 2 mars? Agneta skriver att non är nyligen 65 år fyllda. Jag vill komplettera det med att hon förefaller vara minst 20 år yngre än Jan Guillou.
ReplyDeleteNågra citat:
"Det som fascinerar mig är snabbheten. Artiklar ligger en knapptryckning bort, utbyte av tankar och information sker i realtid. Det jag funnit är både begåvat och intressant, men det allra, allra viktigaste är en längtan efter moral, etik, rättvisa och sanning. Ja, jag tycker mig ha kunnat utläsa ett nästan rörande behov av att upprätthålla mänskliga värden."
och
"Och vad skådar mitt norra öga, som Barbro Lindgrens Dartanjang brukar säga: Jo, makteliten retirerar. Gammelmedias heliga allianser försöker kväva det fria ordet, men si den gubben verkar inte gå. Eller gör den? /.../ Det går som sagt väldigt snabbt, speciellt när horder av grävlingar får upp ett spår. Demokratins förkämpar eller ett gläfsande drev? Jag tror mig veta vad Liza Marklund skulle svara på den frågan."
Slutligen:
"FRA-debatten, Gömda-gate och just nu Pirate Bay-rättegången. Fildelning mina vänner är som onani, det går inte att stoppa. Att försöka är lika tokigt som den stränga uppmaningen "händerna på täcket!" var förra seklet. Man kan inte förbjuda det som var och en kan göra på sin kammare."
Det jag inte citerat är faktiskt inte ett spår sämre. Jag associerar till en demokratins Astrid Lindgren när jag läser artikeln.
Läs hela!
www.newsmill.se/artikel/2009/03/02/bloggosfaren-en-baby-som-tar-sig-den-plats-den-vill
Det lustiga är att det inte finns så starka gränser mellan dessa världar... journalister, författare, riksdagsmän, politiker och en utrikesminister bloggar, men så är det inte i Jan Guillous värld. Snart kommer han väl att framträda och säga att han är den ende riktige journalisten. För övrigt svarade jag dej Gunilla på min blogg om recensentvärlden, som jag tycker är lika urbota gammeldags...ha det gott
ReplyDeleteNej, det är verkligen en glidande skala, vad gäller kvalitet, både bland bloggar och bland *riktiga medier*. Och minst av allt vattentäta skott!
ReplyDelete