Mer credit åt resande frilansjournalister

NEW YORK Jag undviker, kanske lite fegt, att kritisera mitt alma mater Svenska Dagbladet här på bloggen. Men jag kan inte låta bli att reagera mot några ord i dagens artikel om Tatiana, ur ett frilansperspektiv.

"SvD har besökt hembyn i Kamerun och talat med den svenska läkare som opererat henne" står det i ingressen.

Men det är ju en frilansjournalist och medarbetare i Västerbottenskuriren, Cecilia Göthe Norlin, som varit i Kamerun och skrivit det avsnittet av texten (som ni märker om ni läser är det två avsnitt, som inte riktigt hänger ihop – utan borde ha redigerats i två separata delar).
Hon åkte dit i oktober, och skrev fina texter för Västerbottenskurirens räkning, t ex här och här, (och kanske som ett eget projekt?), tillsammans med den VK-fotograf som tagit bilderna och gjort bildspelet som SvD också publicerar.

Ingen från SvD:s redaktion har såvitt jag kan se besökt Kamerun, och SvD-reportern intervjuar personerna i Umeå per telefon från Stockholm (vilket redovisas).

Så här är det tyvärr ganska ofta när medierna publicerar reportage inköpta från frilansjournalister som rest till fjärran länder. De får det att låta som om de själva kostat på att skicka ut ett team till andra sidan jordklotet, även i de fall de inte ens bidragit med en krona till resekostnaderna. (Hur det är i detta fall har jag ingen aning om. Kanske har de det. Brukar inte vara så. Just SvD har åtminstone tidigare haft som policy att inte ersätta frilansmedarbetare för resor.)

Jag vet, för läsaren spelar det ingen som helst roll om den text de läser i sin tidning är skriven av en anställd journalist eller en extern medarbetare, det vill säga vem som besökt den där byn i Afrika eller vad det kan vara.
Men effekten för oss frilansjournalister blir att folk tror att vi får alla våra omkostnader betalda för resor, av de tidningar där våra texter hamnar – och så är det tyvärr sällan.

Det tror folk i och för sig i regel, även om vi får uttalad credit som frilansjournalister i presentationer och ingresser.

De flesta frilansjournalister som gör rejäla reportageresor och säljer texter och bilder åt olika håll förväntar sig förstås inte att få resan ersatt rakt av, särskilt inte av var redaktion.
Men man blir glad om man får mer betalt för material som skaffats under fältarbete i exempelvis Afrika (där det kan vara dyrt att resa omkring) än en gjord på hemmaplan.

Synd att SvD inte kostade på sig att fara till Umeå, med en så bra story inom räckhåll. Men det är naturligtvis fantastiskt bra att tidningen gav fin uppmärksamhet åt Tatianas fall (och att de alls köpte in frilansmaterial)! Jag hoppas att det leder till mer pengar till insamlingen.

Uppdatering: denna text kommenteras av Frilansnätverket Fred. Citat:

Tidningarna är generellt sett för snåla med att använda begreppet “frilansjournalisten” när de presenterar sina texter. Kanske något för SJF att påpeka för sina inköpande medlemmar och lokala fackrepresentanter: När en tidning köpt in en text av en frilans ska det anges i samband med texten. Möjligen skulle det stärka den status som allt för många frilansar enligt Frilans riks enkät uppfattar som låg.

/Gunilla