.JPG)
Jag kan bara komma på några få som både försöker och lyckas. Exempelvis Nuri Kino som ständigt är på resande, grävande fot i Mellanöstern, och Jenny Nordberg, som jag lärde känna då jag porträtterade henne för Medievärlden/Pressens tidning, när hennes New York Times-team fått ett Pulitzerpris för diverse Death on the Tracks-avslöjanden. Det blev även en TT-text, se här.
Här kan också nämnas Ola Wong, som jag lärde känna då jag porträtterade honom för Journalisten, och som ofta vänder på en hel del stenar i Kina och andra länder.
Men grävande är sällan utrikesjournalistens huvudsakliga genre. Så här skriver Lennart Frantzell, som bedriver vad som i praktiken är något av en ideell nyhetsbyrå från Kalifornien, i inlägget Slutet närmar sig för de svenska USA-journalisterna:
Den journalist som inte har ett brett kontaktnät med källor inom Obama-regeringen har svårt att hävda sig mot den Twitter-beväpnade bloggaren.
Tidningarna har inte heller givit sina USA-korrar de medel de behöver för grävande reportage. Istället blir det mest att de sammanställer information från USA-pressen. Mycket bra gjort, och mycket initierat men knappast något man inte kan göra hemifrån Sverige.
(– – –)
Svenska USA-journalister bör skriva reportage som amerikanerna själva vill läsa och bli förbannade över. Den utlandskorrespondent som inte riskerar utvisning eller åtminstone att hamna i finkan minst en gång per år så har man inte gjort jobbet.
Lennart har förstås helt rätt, även om detta är tillspetsat (och det ska nog trots allt rätt mycket till för att mina korrekolleger ska riskera utvisning). Det kräver väldigt mycket resurser att tota ihop reportage som upprör amerikanska läsare, och trots allt är det svenska läsare som är korrespondenteras målgrupp/uppdragsgivare.... Det hindrar inte att man/de/vi förstås åtminstone kan ha ambitionen att testa gränserna lite mer och skaffa sig egna källor.
Själv sysslar jag väldigt sällan med att "sammanställa information från USA-pressen" eller bara kolla på CNN (jag har inte ens någon TV) utan försöker ha egna källor och egna artikelingångar. Ofta hittar jag mina stories på föreläsningar av något slag. Dessutom ska man knappast ha någon övertro på att folk i Sverige snappar upp allt vad de amerikanska tidningarna skriver om via Internet, det finns ju minst sagt en hel del.
Men tro mig, de flesta svenska USA-journalister känner nog redan, på olika sätt, av att "slutet närmar sig". Närmare bestämt är de/vi smärtsamt medvetna om det. Återser att se om något annat börjar, och isåfall vad!
Jag hoppas Obama får ha kvar sin Mobil och skriva det han vill utan censur eller att man från det ovala rummet väljer att ta ifrån honom denna rätt. Han har saggt ifrån och säger själv att så länge han håller sig till sanningen så har han inget att dölja och de som väljer andra vägar får stå till svars för sitt handlarnade och det tycker jag nog är en revolution i sig.
ReplyDeleteAndra presidenter har valt att låta andra skriva, han väljer att skriva själv. Han är beredd att stå till svars och ta konsekvens.
Han menar allvar. Jag hoppas man inser att det är "the freedom to speach" han försvarar. Att han får förtroendet utifrån viljan, lämpligheten och ev. förmåga. Som så klart måste bevisas. Att det finns en historia som måste försvaras innan han kan få fullt förtroende eller medias stöd är ju självklart men så länge han visar sig naken så kan han få stöd från majoriteten som ser med egna ögon hur balanser och verkligheter ser ut.
Han och de granskande journalisterna kan säkert hitta hem.
Bra artikel om verkligheterna som faktiskt finns!
Leroy
(Holder of the "Great Seal")
Han vill inte lämna ifrån sig sin Mobil även om man vill det.
ReplyDeleteDet blev lite otydligt i förra inlägget.
(Allt en president gör skall sparas för all framtid. Obama är därför ombedd att inte ha mobil eller skriva på epost eller blogga.)
Konstiga råd om man håller sig til sanning eller bara vill ? eller söka svar.
Leroy
"Dessutom ska man knappast ha någon övertro på att folk i Sverige snappar upp allt vad de amerikanska tidningarna skriver om via Internet" - exakt, många inte minst svenska journalistbloggare svänger sig gärna med uttryck som antyder att 'vem behöver någon sorts analyser av Obama eller andra heta USA-frågor i svensk media, det där kan ju folk lika gärna läsa online vid källan, i amerikansk press - det som behövs är mina personliga intryck' 8som naturligtvis presenteras som om de vore oemotsägliga). Det där är en slagsida som bloggosfären har svårt att komma till rätta med eftersom många politiskt intresseade svenska bloggare är yngre journalister och studenter, och de kan förvisso ibland känna att de har obegränsat med tid att plöja amerikanska tidningar och böloggar på nätet, men så är det ingalunda för alla.
ReplyDeleteLennart är givetvis en hjälte men hans verksamhet visar ju också att förväntningarna på vad en svensk korre i New York eller Los Angeles ska göra har sänkts. Månag skriver ju bara om Britney Spears och sensationella mordfall.
Magnus,
ReplyDeleteVilka tänker du på med "svenska journalistbloggare" i detta sammanhang?
Det är nog inte "många" som skriver om "Britney Spears och sensationella mordfall". Det finns ju inte så många korrar till att börja med.
Vad gäller SvD:s Karin Henriksson, DN:s Erik Ohlsson och Sydsvenskans/DN:s Lennart Pehrson (jag nämner just dem här för att det är dem Lennart F nämner) så är deras målgrupp givetvis till största del allmänbildade svenska tidningsläsare som vill ha koll på vad som händer i USA och någorlunda Sverige-vinklade förklaringar till komplexa skeenden. Utan att vara så specialintresserade att de surfar runt på amerikanska sajter, ja.
Sedan är det väl säkert svårt att veta vad "folk" vill ha. Men det är väl troligt att kvällstidningarna faktiskt _vet_ att folk vill ha kändis- och sporttexter, snarare än politiska analyser, reportage från vischan etc.
Visst, jag tänkte närmast på Per Bjurman och andra tabloidkorrar. De spelar ju inte i samma liga som Karin Henrikson eller Lennart Pehrson, de har inte heller samma målgrupp, men de bidrar i hög grad till bilden vad en korrespondent gör. Per T Ohlsson var ju faktiskt en gång New York-korre för Expressen och han sysslade knappast främst med att skriva om MTV eller Stjärnornas Krig-premiärer.
ReplyDeleteNär det gäller bloggare som antyder att "det behövs väl inga DN-analyser, det kan folk änå läsa i amerikanska tidningar, däremot behövs mina intryck" - eller som verkar utgå från det - så kan jag ju nämna Martin gelin. Vet att många hyllar killen, jag tycker verkligen inte han tillför nånting även om han är flyhänt, han skriver allktid tio gånger mer om trendmarkörer än om politisk´content eller politiska/kulturella konflikter.