"Sociala medier passar beroendepersonligheter"

NEW YORK Rino Rotevatn och Paul Frigyes om sociala medier (i referat, med mina kommentarer i parentes):

– RR: Om journalister ägnar för mycket tid åt nya medier och kanaler och åt att spana på konkurrenternas twittrande tar det tid och energi som borde ägnas åt fältarbete, att vara ute bland icke-journalister istället för i den kollegiala rundgången.
(GK: Helt sant, journalister borde absolut ägna sig mer åt fältarbete. Det har alltid varit ett problem att vissa häckar på redaktionerna...inget nytt, och dumt om det förvärras.)

– RR: en hel del bloggare är PR-folk och opinionsbildare samt mediemänniskor snarare än representanter för folket.
(GK: Sant, men det finns tillräckligt med "vanligt folk" – för att inte tala om vanligt, kunnigt folk – som kommer fram med sina åsikter och erfarenheter, på ett sätt de inte haft möjlighet till tidigare, för att man inte kan avfärda bloggar etc med detta argument. Dessutom: även elitpersoner, som t ex Carl Bildt, har ju upplevt att de varit maktlösa mot mediemakten på olika vis.)

– PF: Bloggbävningar kan innebära att den demokratiska debatten blir skev för att strålkastarna riktas mot frågor som berör en liten, ettrig elit snarare än för de många.
(GK: Kanske det.)

VI:s Jenny Morelli funderar klokt om "varma och kalla medier":

Samtidigt när jag sitter så här i publiken och hör alla konton som vi förväntas lägga upp på dessa otaliga sajter upplever jag en enorm trötthet. Sociala medier är inget innehåll, minns detta, de är ett beteende. Och om de nu är framtiden: vem ska hinna läsa och skriva och tänka? Vem ska tid vara förunnat? Jag själv är en råtta, kollar mail och twittrar hela tiden, sociala medierna passar beroendepersonligheter som hand i handske. Research, analys, eftertanke? Vem ska skriva 40 000 tecken och om vad, tänk om de sociala bubblor vi skapar blir en pseudo-offentlighet där inga riktiga beslut tas och där den verkliga makten aldrig syns till.

Rino Rotevatn som är ordförande i Journalistförbundets yrkesetiska nämnd utvecklar sin syn på bloggande journalister och journalistande bloggare här. Citat:

Det är helt corny om jag som journalist börjar blogga, ska jag tvingas välja om jag är journalist eller blogg. I så fall är jag en bloggande journalist som förhåller mig journalistiskt och etiskt till min blogg.
(– – –)
Jag skulle välkomna en utveckling där journalister som väljer att publicera sig i bloggform också kan försörja sig på det!

/Gunilla