Bort från kvinnofängelset i Corona (uppdaterad)

NEW YORK Annika Östberg har släppts, avslöjar Expressen! Det var en riktigt bra, humanitär nyhet.
Mord och medhjälp till mord*), som hon suttit dömd för – efter att ha ingått så kallad plea bargain (uppgörelse; i det här fallet för att slippa yrkande om dödsstraff) – är grova brott. Men påföljden och attityderna till detta har varit rent medeltida.

Jag var på hennes fängelse, California Institution for Women, i Corona utanför Los Angeles 2005, fast jag har inte sett särskilt mycket mer än parkeringsplatsen, entréhallen till de offentliga utrymmena och en av fångarnas bollplaner (utifrån). Jag har alltså inte träffat vare sig henne eller några andra fångar, och jag tilläts inte närvara vid den prövning av en tidsbedömning av hennes straff som då ägde rum – utan satt mest och hängde i lobbyn, med några av de hundskötare som ser till att fångarna får kontakt med lekfulla labradorer tills mötet var över.
Och så försökte jag få en kommentar från brottsoffren, det vill säga döttrarna till den mördade polismannen. Det gick inte så bra. De har inget förtroende för svenska medier. Alls.

Det kaliforniska fängelset var, surprise, ingen rolig plats av vad man kunde notera utifrån. Utom möjligtvis för labradorerna. Särskilt inte för en människa att åldras på.

I Expressen har Annika Östberg tidigare berättat om sitt liv där, och för TT spekulerar Ann-Britt Grünewald om vad frisläppandet nu kan bero på (delstaten Kaliforniens vilja att bli av med frågan, attitydförändringar i hela samhällshierarkin sedan Barack Obama tillträdde, det överansträngda fängelsesystemets behov av att bli av med interner för att spara pengar).

Jag trodde först att hon enligt någon slags överenskommelse skulle få fortsätta sitta på svenskt fängelse. Men som Grünewald påpekar har ju straffet "25 år till livstid" faktiskt redan verkställts.
Detta var troligen en fjäder i hatten för UD, vilket de kan behöva. De närmaste dagarna lär vi får höra mer om alltsammans.

Uppdatering I: Läs Thomas Mattssons skarpa inlägg apropå Dawit Isaak-mötet med UD, vars presschef tydligen bestämt hade förnekat att något var på gång att hända med Annika Östberg – apropå tyst diplomati.

Uppdatering II: Annika Östberg är på Manhattan! Närmare bestämt i ett federalt (statligt) fängelse downtown. Jag ringde dit för att kolla läget, men det var fullkomlig omöjligt att få någon information förrän (möjligen) imorgon när presstjänsten där är på plats igen.

Uppdatering III: Läs vad Lena Katarina Swanberg skriver på Newsmill. Utdrag:

Som Annika har längtat. Som hon har försökt att ändå inte hoppas för mycket. Som hon legat i sin underslaf med en medfånge ovanför och en hund inunder och försökt föreställa sig hur det skulle kännas att stå med en mycket liten väska innanför de gnisslande, jämrande, tunga grindarna och vänta på vaktens rop uppifrån tornet. Så här låter det när en frigiven kvinna slussas ut i friheten:
– Open gate one! Close gate one! Open gate two! Close gate two!
Sedan det torra gruset utanför, stenplattorna fram till den enorma parkeringsplatsen, den enda del av världen utanför som Annika har sett sedan 1983.
(– – –)
Skälet till att advokaten rådde Annika Östberg att acceptera domen var, att tidigt åttiotal var kalifornisk praxis att även livstidsdömda fångar kunde släppas ut efter halva strafftiden. När de första tolv åren hade gått, hade praxis dock hårdnat och fortsatte sedan att hårdna tills ingen livstidsdömd över huvud taget släpptes ut. Det är inte förrän de allra senaste åren, under Arnold Schwarzeneggers tid som guvernör, som livstidsfångar åter har tillåtits lämna Kaliforniens alltmer överfulla och allt flera fängelser - och då fortfarande i mycket liten skala.

Uppdatering IV: Lyssna på Helena Grolls fina reportage om Annika Östberg, på Ekots hemsida.
Hennes språk blandas upp med många engelska ord och uttryck – men oj, vilken god svenska hon ändå talar, med tanke på att hon inte bott i Sverige sedan hon var barn, på 60-talet, och knappast umgåtts så mycket med svenskar de senaste decennierna.

/Gunilla