.JPG)
Jag skrev det apropå hans problem att få betalt i tid från en fransk tidskrift. Det rör sig om en gammal käpphäst, eller helt enkelt ett av mina i sammanhanget allra bästa råd.
Undvik att tala med redaktörer vad gäller fakturor; dem diskuterar man journalistik med i möjligaste mån. Tala med ekonomiavdelningen, om sådan finnes.Tro mig när jag skriver detta. Det bygger på snart 14 års erfarenhet av frilansande. Jag vet inte hur många frilanskolleger som under årens lopp tittat på mig skeptiskt när jag tjatat om ekonomiavdelningen, för de har alltid fått veta att de ska skicka fakturan direkt till den beställande redaktören – och det är klart att de vill följa hans/hennes uttalade instruktioner istället för mina råd. Men fråga personalen på ekonomiavdelningarna, så får ni se...
Detta är ett av mina viktigaste råd till frilansar, att alltid försöka skicka fakturor direkt till “ekonomiavdelningen/leverantörsreskontra”, och sedan sköta allt eventuellt betalningsstrul med proffs där – och så får den ekonomiansvarige istället driva in attest eller vad som nu saknas från redaktören. Redaktörens/beställarens namn skriver man som “referens” på fakturan.
På så vis hamnar fakturan mer troligt i rätt pärm och på korrekt datum från början, istället för på ett rörigt redaktörsskrivbord tillsammans med trettiosju koppar kaffe och en massa böcker; förvaltad av någon som har mer koll på datum och kassaflöden än på den franska kulturdebatten. Och på så vis slipper man som trevlig frilansmedarbetare trilskas med en stressad redaktör om trist administration.
Denna kloka rutin känner dock redaktörerna själva sällan till, som det verkar – så de instruerar förstås alltid att man ska skicka fakturan direkt till dem, för de ska ju attestera. Den instruktionen bör man endast följa om man a) sedan tidigare vet att det alltid fungerar i just det fallet eller b) om redaktören även är ekonomiavdelningen. I alla andra fall bör fakturan först hamna hos ekonomiavdelningen.
Jag följer dock inte alltid denna rutin själv. Rätt ofta på grund av a) eller b) ovan. Eller något annat, oftast för att jag numera använder elektroniska fakturor, och då är det knepigt med adressen.
Senast idag skickade jag en faktura direkt till en viss redaktionschef, som jag vet är en välorganiserad person. I just det fallet berodde det på att den mailadress jag hade till den tidningens ekonomiavdelning inte längre funkade. Hade jag postat en pappersfaktura hade jag definitivt adresserat den dit.
Uppdatering: Hahahahahahahaha. H*n var visst inte så välorganiserad som jag trodde. Den fakturan var inte inbetald i tid, så när en dryg vecka hade gått ringde jag ekonomiavdelningen och kollade läget. Det visade sig att de helst inte längre tar emot elektroniska fakturor, utan att man ska skicka sin faktura på papper med vanlig post direkt till Bankgirocentral (med tidningen som referens). Det hade varken redaktionschefen eller den beställande redaktören berättat för mig, och det nämns inte heller på tidningens hemsida (fast nu har jag bett dem fixa det).
Ekonomiavdelningens ansvariga sade att de dock gärna gör undantag för det där med snigelpost för oss som bor utomlands, för det sparar ju massor av postgångs-tid att få skicka sina fakturor elektroniskt (för att inte tala om träd, bläck, kuvert, frimärke, tid för att skaffa allt detta...).
Men den förmodat välorganiserade redaktionschefen tog ändå viss tid på sig att attestera min faktura, så det drog ut än mer på tiden. Mycket bra, dock, att det var ekonomiavdelningen och inte jag som fick ligga på för att få in namnteckningen.
/Gunilla
Skicka snarast en dröjsmålsfaktura med straffränta som är kännbar och gå ifrån 30 - 60 dagar netto till att alltid våga fakturera 10 dagar netto.
ReplyDeleteAnvänd ER annars av ett Factoring företag som köper Era fakturor för utfört arbete så får dom stå för risken och ni får betalt.
De lever på marginalen så slipper Ni göra det.
Leroy
I all välmening. (Ps. Glömde ta paus blev så ivrig att ge råd.)
This comment has been removed by the author.
ReplyDeleteLeroy,
ReplyDeleteJag har 14 dagars betalningstid. Men man kan ju inte ta till några sanktioner förrän efter 30 dagar, tyvärr. Och knappast senare heller, även om man borde.
Numera har jag en påmnnelse-/förseningsavgift på 200 kronor, samt straffränta. Men det är väldigt sällan jag debiterar det.
Man ringer eller mailar och bråkar, och när pengarna till sist kommer så känns det fånigt att skicka en separat faktura på det relativt futtiga belopp, några hundralappar, som man har rätt att debitera. Det beräknas kosta cirka 400:– i hantering att skicka en faktura, så frågan är ju om det är värt det.
I ett enda fall, vad jag kan komma på, har en tidning själv lagt på dessa belopp som en ursäkt för att de slarvat bort min betalning en betydande tid.
Hela tiden tänker man, eller i alla fall jag: "Jamen, betalningen kommer säkert imorgon, så jag låter bli att skicka en påminnelsefaktura". Av samma anledning, men även för att det inte handlar om några jättesummor, har jag ännu inte anlitat factoringtjänster. Men det kanske jag borde!
Den redaktör vars företag har varit absolut senast med betalning under våren bad om ursäkt för egen del – men det gjorde inte den ekonomiansvarige vars mail jag fick vidarebefordrat. Inte med ett ord, trots att det enligt redaktören var just ekonomiavdelningen som strulat.
Behöver jag skriva att jag fått betala en hel del pengar i förseningsavgifter och övertrasseringsavgifter i både USA och Sverige under våren, som en följd av att mina uppdragsgivare betalat mig sent? Usla kassaflöden är verkligen ett gissel.
Just nu väntar jag på försenade inbetalningar från tre redaktioner, varav två stycken är mer än två veckor försenade. Har pengarna inte kommit in under måndagen ligger de risigt till.