.JPG)
NEW YORK Under hela Gömda-debatten har den ena tyckaren efter den andra sagt att den inte får leda till att misshandlade och förföljda människor misstros. Det håller jag verkligen med om! För det sista de som lever i de privata helveten som det måste innebära att bli psykiskt och fysiskt plågad behöver är att bli ifrågasatta, på grund av vad som står i en möjligen mytomanisk, dramatiserad bok.
Men Ingrid Carlqvist vågar vara kritisk och misstrogen även mot så kallade offer. Missa inte hur hon genom det ena blogginlägget efter det andra underminerar den strukturella så kallade könsmaktsordningen, eller vad den kallas – och nyanserar och ifrågasätter diverse politiskt korrekta myter om offer och förövare i relationsvåld. Det är viktig, och för många kanske provocerande, läsning!
Exempel på inlägg (med många bra länkar och synpunkter bland kommentarerna):
– Få män polisanmäler en misshandlande fru
– Biologiska pappor – bästa skyddet mot barnmisshandel!
– Kvinnor drabbas värst – alltid!
Ingrid kan också mycket om den rättsosäkerhet som jag alltmer inser drabbat män i vårdstvister och andra familjekonflikter, vilket hon skrivit mycket om i artiklar och planerar en bok om. Några av blogginläggen om detta:
– Efter hundratals våldtäkter var hon oskuld
– Var finns rättsmedvetandet?
Läs genast, så många inlägg ni orkar! Som motmedel rekommenderas Jenny Westerstrands blogg.
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Hej Gunilla,
ReplyDeleteHåller helt med om att detta är en mycket viktig dela av debatten i kölvattnet till GömdaGate.
Ingrid C belyser detta på ett utmärkt sätt.
Mot den bakgrunden vore det intressant att kartlägga de influenser Gömda, Asyl och Stiftelsen Paradiset haft på synen på våld i nära relationer både inom politik och det allmänna medvetandet.
Jag kan bara hålla med, Nizinny! Jag hade gärna travat runt i riksdagskorridorerna i Stockholm för att luska i detta i vintras – men dels förutsatte jag nästan att någon annan journalist sysslade med just detta, dels har jag ingen klockren avnämare för sådant material /som jag också har mycket liten erfarenhet av att skriva om/ och dels – och framför allt! – var jag rädd att inte komma iväg till New York om jag drog igång stora undersökningar av komplicerade förhållanden. Nu fastnade jag i Stockholm mycket längre än planerat ändå, så lite synd var det att inte dra i dessa trådar.
ReplyDeleteHmmmmm....
Den som har researchidéer utöver de uppenbara (det har ju redan bloggats en del om de riksdagsmotioner och frågor som Gömda gett upphov till, samt skrivits om de politiker som låtit sig inspireras) får gärna kontakta mig.