Ja, det är verkligen sensationellt att socialdemokraterna blivit blott fjärde största parti i Stockholms kommun, efter moderaterna, folkpartiet och miljöpartiet. (Som ni märker är jag konservativ vad gäller anpassning till oskicket att skriva partinamn med versal.)
I förra valet var de näst störst, så både folkpartiet och miljöpartiet har gått om, med råge. Extra intressant att (s) inte alls lyckats få något av vänsterpartiets förlorade röster (eller av junilistans, även om de kanske främst lockade borgerliga EU-kritiker 2004).
Socialdemokraterna + vänsterpartiet 2004: 32 % av väljarna i Stockholm
Socialdemokraterna + vänsterpartiet 2009: 22 %
Stockholms stads siffror intresserar mig förstås för att det är där jag själv är skriven, men också för att det är valstrategiskt intressant – socialdemokraterna själva talar ju alltid om hur viktigt Stockholm är (exempel här). Sedan gör ju det låga valdeltagandet och mångas känsla av att Europaparlamentet inte är på riktigt att man inte ska övertolka siffrorna. Men i alla fall.
Det är förstås inte bara jag som noterat vänsterns platta fall i Stockholm, utan inte minst initierade socialdemokrater som gått i taket över Mona Sahlins "lättnad" över valresultatet. En som noterat att resultatet är katastrofalt för socialdemokratiska partiet är förstås insiktsfulla Jonas Morian (som i alla fall kan glädja sig åt att ha en populär svärmor att hälsa på i Bryssel). En annan är Andreas Henriksson, som på makthavare.se skriver:
Eller är väljarnas underkända betyg kanske i ännu högre grad riktat mot Mona Sahlin och den tidigare partisekreteraren och EU-motståndaren Marita Ulvskog som toppade socialdemokraternas valsedel? I så fall har (s) ett strukturellt politiskt problem som pekar på att de inte heller kommer göra ett bra riksdagsval i Stockholm nästa år, vilket är ett absolut måste om de ska inta taburetterna i Rosenbad hösten 2010. Betänk att Mona Sahlin inriktat hela sitt politiska förnyelsearbete av (s) på att göra det till ett attraktivt storstadsparti för inte bara dess traditionella kärnväljare utan också för medelklassens barnfamiljer som har svårt att få bitarna i livspusslet att falla på plats.Analysen måste bli att det var huvudlöst av socialdemokraterna att sätta en EU-motståndare som Marita Ulvskog som förstanamn på listan – och att väljarna belönade miljöpartiet för dess modernisering i EU-frågan. Se även UNT.
Valnördar kan frossa i att analysera personkryssen hos Valmyndigheten.
/Gunilla
Eller så måste analysen bli att det var tack vare Marita Ulvskog som socialdemokraterna inte producerade ännu fler soffliggare, utan istället gjorde ganska ok val i exempelvis norra Sverige.
ReplyDeleteSamt att omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter i Stockholm också förändrar den politiska topografin.
Hur Lissabonfördraget ska hjälpa till med livspusslet, återstår att se.
Ali,
ReplyDeleteBlogginlägget handlar bara om Stockholms stad. Du kan ha rätt vad gäller norra Sverige! Men tendensen är densamma för Stockholms län, och då räcker det inte med att visa på bostadsrättifieringen i Stockholm (som annars absolut är en relevant, demografisk variabel).
Själv är jag smått allergisk mot ordet "livspussel" och förstår inte att det kunde leta sig in på bloggen..!
Livspussel är, om jag minns rätt så här på rak arm, ett ord som kommer från TCO. Jag tror att det är TCO:s samhällspolitiska chef Roger Mörtvik som har myntat det, men jag kan ha fel.
ReplyDeleteTCO:s utredare har för övrigt en intressant och läsvärd gruppblogg. http://www.utredarna.nu