.JPG)
NEW YORK Häromnatten satt jag och skrev på ett porträtt. När detta Twittermeddelande dök upp i Tweetie och efterlyste jurymedlemmar till den nyinrättade tävlingen Årets notis tänkte jag att jag absolut inte fick svara. Ej heller när detta dök upp och specifikt efterlyste X-kromosomer.
Vilket jag annars möjligen hade kunnat bidra med (om det nu är så viktigt med jämn könsfördelning i precis alla sammanhang) (OK, det kanske det är, vad vet jag).
Jag försökte helt enkelt koncentrera mig på min deadline. Att börja fundera på jurymedlemskap och tävlingar hade helt enkelt varit prokrastinering. Och sådant sysslar jag ju aldrig med! ;-)
När min text var någorlunda klar – nåja, det återstod några timmars hårt slit med strykning och finputsning – noterade jag dock att tävlingen redan hade funnit både form, fullständig jury, och regler, samt fått en hemsida. Det var fantastiskt att inse att allt hade skett via Twitter!
Eller nästan allt, ett och annat telefonsamtal var involverat också. Jag insåg att mediehistoria hade skrivits i det lilla, medan jag sysslat med annat.
Stora delar av Twitterflödet kan följas på Andreas Ekströms Twittersida (12 juni).
Det enda som återstod var någon som finansierade priset.
Eftersom det skulle gå på blygsamma max 999:–, hade det redan bestämts, trodde jag att någon skulle anmäla sig på nolltid. Men det gick många minuter, och ingen mecenat syntes till.
Så jag såg min chans att gripa in och göra en insats för att främja den goda journalistiken. Jag tycker att det inte är mer än rätt att jag bidrar till att hylla någon som, till skillnad från mig, är bra på att formulera sig kort. (Mina tidigare mecenatsinsatser i kulturvärlden har mest bestått i att donera stora mängder middagsmat i form av doggie bags till en viss *svältande skribent* eller att ge nå'n dollar till New Yorks tunnelbanebreakdansörer (eller vad det heter på svengelska).)
Läs mer om Årets notis:
http://www.andreasekstrom.se/arets-notis – med flera länkar, till exempel till:
http://www.journalisten.se/artikel/19802/arets-notis-nytt-journalistpris
Samla på och anmäl välskrivna notiser enligt reglerna på tävlingens sajt, så att det blir en välförtjänt vinnare!
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jag tycker det är helt fantastiskt av dig.
ReplyDeleteJag håller med Julia. Sverige är ju inte precis som USA när det gäller donationer. Det är nog den enkla anledningen till att det än idag nog inte hade funnits någon prisdonator om inte du hade ryckt in.
ReplyDeleteHahaha, jag hade inte ens tänkt på det, men donationen kanske är alltså ett tecken på hur amerikaniserad jag blivit?!
ReplyDeleteJa, ligger det något i vad Anders skriver så ska man nog inte ha några stora förväntningar på att mecenater kan stödja svensk journalistik när annonsörerna sviker!
Annars kan jag rekommendera donationer. Tänk att bli *huvudsponsor* för blott 999:–, som hittat! Mycket roligare att definiera sig själv som mecenat än som fattig frilansjournalist.
ReplyDelete