Journalisterna i Bryssel ser oss som ungefär det roligaste som har hänt sedan Gud uppfann zebran och giraffen, eftersom vi är en rörelse som har lyckats med det som alla trodde var helt omöjligt: att få unga människor (i alla åldrar) att bli aktivt intresserade av EU-politik. Det är ett suveränt utgångsläge.Jag skulle gissa att journalisterna även bryr sig om Piratpartiet för att
– nyhetsvärdet är extremt stort, oaktat det Engström talar om.
– de själva först nyligen fått igång sina tankeprocesser gällande fildelningsfrågor/upphovsrätt och så vidare, och helt enkelt är väldigt nyfikna; alternativt de var intresserade av dator- integritets- och upphovsrättsfrågor redan innan.
– det är mycket enklare att förhålla sig till ett s k missnöjesparti som har ny teknik, gemensam kultur, multikulturalism och öppenhet på dagordningen – än till många andra "nya" partier som dyker upp i Bryssel; jag tänker på främlingsfientliga sådana.
Dessa är i alla fall skälen till att jag själv bloggat mer om Piratpartiet än andra partier på sistone.
Dessutom passar valframgången givetvis perfekt in i en nyhetsdramaturgi som redan tidigare varit gynnsam för partiet – med ett lagom frampluppande av dramatiska nyheter sedan några år tillbaka. Nu är det ett bra tillfälle för journalisterna – eller för den delen bloggare, som i Magnus Kindbloms pirathistorik som jag länkade till igår – att syntetisera dessa.
Nog är det rörande att höra alla som klagar på att Piratpartiet har så många unga väljare, eller bortförklarar partiet med det (orkar inte leta fram några källor och har ingen särskild i åtanke; fick tusentals träffar när jag googlade på Piratpariet–lockade–bara–unga-män). I hur många år har man inte fått höra etablissemanget klaga på bristen på politiskt intresse och engagemang bland de unga? Många år är det.
Lite konstigt blir det också att höra allt snack om att Piratpartiet mest lockat yngre män för mig som förknippar det med exempelvis Hemliga morsan, Lisa Förare Winbladh, Isobel Hadley Kamptz, Johanne Hildebrandt (se kommentarfältet här; läs hennes krönika om Ikea och möbelhandlarna idag!), Unni Drougge, Gitto, Linda Skugge, Oscar Swartz och Lars Gustafsson. Ingen av dem någon ung man, direkt.
Ja, vi kan ju ta exemplet Staffan Heimerson också.
Visst handlar det för min del om selektiv varseblivning (jag följer fler medelålderstant-bloggar än ung man-dito) men i alla fall.
Som Henrik Oscarsson skriver i sin sköna valnördsblogg så hade Piratpartiet inte kommit någon vart, eller inte till Bryssel i alla fall, om inte äldre väljare strömmat till – hälften av väljarbasen var faktiskt över 30 år.
Och när man kollar på Piratpartiets könsfördelning enligt Valundersökningen på SVT:s sajt kan man förstås notera att den är näst mest skev efter Feministiskt Initiativ. Men man kan också räkna lite. Det håller jag på med nu.
– – –
OK, nu har jag kollat. Mina beräkningar, som alltså bygger på Vallokalsundersökningen och röstsammanställningen, visar att det var nästan lika många kvinnor som röstade på Piratpartiet som på Feministiskt Initiativ. Det skilde bara drygt 1 000 röster.
Märkligt nog fanns Sverigedemokraternas fördelning inte redovisat i SVT/Valus tabell (det gjorde FI, som fick färre röster).
Tabellen är gjord i iWorks Numbers en vacker dag ska jag lära mig göra tjusiga grafer med hjälp av det snajdiga programmet.
/Gunilla
No comments:
Post a Comment