Ravinrapport

NEW YORK Kjell Häglunds Axess-artikel har redan gjort Twittervågen, men ni som inte sett det bör genast kolla in den. Häglund sätter – som vanligt – träffsäkert fingret på mediesamtiden. I det här fallet den märkligt stora klyftan, eller ravinen, mellan dem som bejakar digitala medier och dem som inte begriper dem (men inte drar sig för att skriva om dem ändå). Mina fetmarkeringar...

/Mats Olssons krönika i Expressen var/ en publicistisk störtdykning rakt ner i den ravin mellan nya digitala, sociala medier och gamla, auktoritära printmedier som nyligen också skördat offer som Jan Guillou och Mats Svegfors – högt aktade tidningsveteraner som av okunskap intagit hållningen att skiljelinjen mellan god och undermålig journalistik är densamma som mellan bloggar och dagspress.
(– – –)
Och klyftan vidgas. Digitala medier kläcks ur ständigt nya puppor – och det behövs ofta inte ens pengar för att få innovationerna, demokratiseringen, nätverkandet och nyhetsförmedlingen att lyfta. Digitala journalister som Kaveh Kohshahi lever med sina uppdrag, är på plats ända ut i kanten av sina bevakningsområden och nätverkar sig fram till sanningar, analyser och avslöjanden, medan printmedier förgör sig själva genom att låta sina gamla stjärnor missförstå hörsägen, kokettera med okunskaper, låta bli att lyfta telefonen och i stället göra aggressivt generaliserande utfall utifrån vad man snackat ihop sig om på de egna middagsbjudningarna i Brommavillan.
Många journalister känner sig hotade av ”det nya medielandskapet” och tillåter sig att i något slags självförsvar avhumanisera det, smälta ner allt till en och samma värdelösa blyklump av lägsta gemensamma nämnare – spam, näthat, anonymt skvaller, bloggdrev.
Det är därför Jan Guillou med stagnerad kaxighet kan skriva krönikor om ”riktiga medier” kontra ”korkat nätskval” i en tidning som levererar Sveriges mest spekulativa webbmix av dokusåpasensationalism, våldsbrottsporr, rewritade amerikanska paparazzinotiser, pseudovetenskapligt hälsogeschäft, videosnuttar av blottade kändisbröst, lallande läsarbebisar och galna hockeyslagsmål.

Läs hela texten i Axess, inte minst för att ta del av Kjell Häglunds sorgliga exempel: hur Mats Olsson inte tycks reflektera över att dem han kritiserar verkar i hans egen genre – och om hotet mot Eurosportmedarbetaren Kohshahi (som jag symptomatiskt nog inte hade hört talas om).

/Gunilla

P S En liten randanmärkning: hotet mot Sydöstran-medarbetaren togs nog först upp i radion, t ex i SR P1 Medierna i början av april, även om Andreas Ekström lyfte frågan och fick henne att ställa upp med namn.