Det lilla småborgerliga livet i Gamla stan

STOCKHOLM Idag tänkte jag slå till på ett pain au chocolat från Frantzén/Lindebergs bageri, för att kolla om det levde upp till hypen. Det gäller att passa på, eftersom de stänger för semester från den 11 juli, det vill säga på lördag. Och jag lyckades inte ta mig dit under öppningstid när jag var hemma i vintras.

Men tji fick jag, de bakar tyvärr varken chokladbröd eller croissanter nu, på grund av värmen! Så jag köpte istället en surdegslimpa med valnötter, och dagens sallad som ni kan se på bilden ovan (observera att jag lagt upp den på en tallrik hemma, alltså uppvält ur plastskålen – antagligen skulle serveringen på plats ha blivit mycket mer elegant).

På vägen hem stödköpte jag en caffèllatte och ett, just det, pain au chocolat på Café Edenborg. Märkligt nog märktes det inte alls att stället snart ska stänga. Allt var precis som vanligt. Inga gäster med sorgeband (än). Tyska brinken proppfull av svensk-, tysk- och spansktalande turister.

Sedan hamnade jag mitt i en Magasin M-fotografering! Självaste Amelia Adamo blev stylad och plåtad alldeles utanför min port. Samtidigt närmade sig från Brända tomten ett brudpar, som också de blev fotograferade. Jag smet in i mitt hus för att äta min sallad på gården i lugn och ro, men då började det regna – och så tvättades granntaket för högtryck så att det blev minst av allt lugnt. Möjligen var det, för högtryckstvättarnas del, ett exempel på proletärt liv i Gamla stan, vet ej (bild se nedan).
Så jag har ätit salladen härhemma, medan jag klurat på hur jag ska skrapa ihop en överflödig tusenlapp att äta på Frantzén/Lindberg (restaurangversionen) för, innan de stänger för sommaren.

Dagens promenad: Lilla Nygatan 16 ToR
Dagens iTunes: nix, jag lyssnar på Nour El-Refais Sommar
Dagens rätt: couscous-sallad med tomat, grillad paprika, grillade auberginer, rucola, jordärtskockor, vitlökskräm och parmesanost
Dagens kontor: hemma

Lite senare: Nu ska jag ägna mig åt Michael Jackson på TV4 de närmaste ...tio timmarna. Det ska bli intressant att se vilken bild som ges av Joe Jackson i The Jacksons – an American Story från 1992. Det jag sett hittills, inledningen, ger en stiliserad och romantiserad men ändå fantastisk inblick i småstadslivet bland skötsamma svarta i 50-talets Gary. Det är förstås en så'n film som är spännande och intressant enbart för att man vet att det unga paret som är huvudpersoner skulle komma att bli föräldrar till en av världens största artister.
Musikalfilmen bygger på Katherine Jacksons egen berättelse från början av 90-talet. Hon måste vara högvilt för alla amerikanska TV-shower nu. Rimligen sitter hon inne med svaren på ganska många av alla frågor som hela världen har om myterna kring hennes son Michael. Fast kanske vill vi alla bevara dem.

Förresten, det känns fint att TV4 anlitat just Fredrik Strage som kommentator till minneshögtiden från Los Angeles. Han har levererat några av de bästa svenska kommentarerna till hela Michael Jackson-traumat. Jag har tidigare länkat till denna text från 2007 i DN. Lyssna även på detta inslag i P4 också.

/Gunilla