.JPG)
STOCKHOLM Stevie Wonder, Jennifer Hudson, Lionel Ritchie, Diana Ross och Magic Johnson – det verkar som om crème de la crème av det svarta USA medverkar på minneshögtiden i Los Angeles idag. OK, presidenten hänger med Putin i Moskva och är på väg till Ghana – men Michelle Obama borde också vara i Los Angeles, hon växte ju upp nästgårds med bröderna och givetvis med deras musik. Det är märkligt om Ronald Reagan blir den president som förknippas mest med Michael Jackson, och väldigt märkligt om USA:s förste svarte president inte ens skickar sin hustru. Så jag hoppas att hon blir dagens överraskning.
Nu har jag sett nästan hela första delen av filmen om familjen Jacksons. Den är tämligen sentimental, men det är ändå fantastiskt att se. Bara scenerna i slutet: poolparty hos Diana Ross, nyutvuxna afrofrisyrer, shopping av scenkostymer.... och så förstås talangjakten på Apollo Theatre. Jag har ännu inte kommit över att jag inte tog mig tid att sälja in ett reportage därifrån häromveckan. Joe Jackson är i alla fall inte särskilt trevligt porträtterad i filmen, tvärtom – det är ju hans frus bild av alltsammans.
Hoppas att TV4:s Michael Jackson-maraton får mig att komma över allt detta!
Uppdatering: förresten, Michelle är förstås också i Moskva. Men hon gott kunde ändå pallra sig till Los Angeles, tycker jag.
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jag ser också filmen och kom att fundera på om Michael har kommenterat den. Vet du?
ReplyDeleteJag vet inte, men det vore roligt att se om han har det!
ReplyDeleteHans mamma, hans bror Jermaine och Suzanne De Passe (som jobbade på Motown och var med och byggde upp brödernas karriär) har varit med och producerat/godkänt filmen, så så långt är den "godkänd" av familjen.
Filmen skildrar ju ett väldigt nära förhållande mellan mamman och Michael, och det vore ju intressant att veta hur autentiskt det var. Av testamentet att döma stämmer det kanske...
Så samarbetet med familjen var så nära.
ReplyDeleteJag kan ändå tänka mig att en hel del har rundats av, då, trots allt, familjens sammanhållning samt lojaliteten med pappan verkade att vara stor.
Ja, filmen bygger ju på mammans bok. Det är förstås propaganda... Tycker inte att filmen direkt förskönade pappan, även om man inte vet hur förskönat det var jämfört med verkligheten.
ReplyDeleteOch nu (vad gäller begravningsarrangemang och dödsboet, och andra arrangemang) låter det ju som om systrarna + mamman biter ifrån mot pappan (och en del av bröderna).
Ja, visst borde Michelle komma dit även om säkerheten blir tuff att fixa.
ReplyDeleteHör just en djupt rörd Stevie Wonder ge vad som kommer att bli en klassisk tolkning av "I Never Dreamt You'd Leave In Summer".
Jag tänker på scenen då två av bröderna har lämnat ett par handdukar i poolen, och hur pappan kommer in i huset och gormar att killarna ska åka på stryk, och hur mamman då går emmellan och säger att nu är det nog.
ReplyDeleteDet finns nog en god anledning till varför syskonen i olika omgångar har tagit avståd från honom. Vill minnas att La Toya har uttalat hård kritik mot honom.
Marvin Gauyes pappa - som var pastor - lär ju ha haft likande drag. En av Gayes systrar kommenterade apropå den tragiska finalen att "Marvin got his wishes: he ensured that his mother would never have to see Mr.Gay again and that Dad would end in ignominy". Samtidigt är just det där brustna förhållandet till pappan en anledning till att jag ibland inte kan hålla tårarna borta inför "God Is Love" på "What's Going On?"-albumet. Det finns ju många andra spår som är mer öppet tungsinta i texten, men just "God Is Love", utåt förtröstansfull, träffar hårt när man känner till det tragiska slutet:
ReplyDeleteOh, don't talk to me about my father,
God is my friend.
He made this world for us to live in
And gave us everything
And all he asks of us is
That we give each other love...
Recension av TV-serien i New York Times 1992
ReplyDelete