20 August 2009

Boken om "Mia" nu i pocket; trams av Guillou



NEW YORK
Dags för ett nytt Gömda-inlägg – det har ni längtat efter, eller hur?!

Ni som inte hunnit/inte haft möjlighet/inte prioriterat att läsa Monica Antonssons bok "Mia; Sanningen om Gömda" får nu chansen att köpa den i pocket-utgåva.

Monica Antonsson har redigerat den, exakt hur har jag ingen aning om – och jag hoppas att hon också skrivit en del om hur hennes bok togs emot av den svenska offentligheten, inklusive allehanda medier. Eller inte, för det är ett stort ämne, svårt att sammanfatta, och kräver nog egentligen en helt egen studie.

Under sommaren har jag faktiskt fått en hel del frågor om Gömda-debatten, från vänner jag träffat i Stockholm.
"Vad hände/händer?" har de nyfiket frågat, och då har jag svarat att det hela bubblar lite lågintensivt på nätet, men att det i övrigt inte hänt så värst mycket.

Piratförlaget tycks exempelvis inte ha dragit rimliga konsekvenser av avslöjandena – annat än att de tydligen ska fixa nya omslag på Gömda och Asyl:


Gissningsvis med orden "dokumentär roman" tryckta på. Otroligt pinsamt att de inte drog tillbaka hela klabbet redan i december.

Än pinsammare är det nästan att Jan Guillou tillåts fortsätta tramsa och breda ut sig i Aftonbladet och i Sveriges Radio på temat "litterär svindel", det vill säga apropå "Lars Kepler" och Hypnotisören. (Om ni undrar så anser jag förstås att Alexander och Alexandra Ahndoril verkar ha högst legitima förklaringar till varför de velat skriva under pseudonym.)

I Studio Ett/Sveriges Radio den 14 augusti sade Guillou till exempel (från ≈3.40):
– Det finns respektabla skäl för pseudonymer. Men i det här fallet så är det inte respektabelt, för då är det ett kommersiellt geschäft.

– Du kallar det "skamligt". Är det förlaget eller författaren du tycker att ... som beter sig skamligt?
– Det är ett pactum turpe, sade romarna, ett nesligt avtal mellan två parter, därför att författarna skapade ett bolag redan i april,för att absorbera de förväntade väldiga inkomsterna. Och det är mycket anständiga och bra författare, jag gillar dem [ohörbart]. Men de har inte tjänat ett rävöre på sina seriösa böcker, och därför skulle de göra vad de säkert är helt inne på – att göra den här ... den här kuppen. Och förlaget Bonniers har ju prövat det där tidigare.

– Men vad är det makarna Ahndoril tjänar på det här egentligen, är det uppmärksamheten..?

– De tjänar mellan 15 och 20 miljoner om Bonniers siffror är sanna. Och hade de gett ut samma bok under eget namn hade de inte tjänat en enda miljon. Så det är skillnaden.

– Men vill man inte det som författare då, att tjäna så mycket som möjligt på sina böcker – också?

– Jo, man vill att så många som möjligt ska läsa ens böcker, och då medför det nämligen konsekvensen att man tjänar mycket pengar. Men att trixa till sig läsare med fusk... Ehh, jag kan precisera det här juridiskt, om du vill. Det är... brottet ifråga ... som framför allt Bonniers begår... heter svindleri -- det är: att jobba upp sin egen aktiekurs genom att sprida falska rykten. Det är ett svårbevisat brott, men brottslingarna är alltså svindlare!
Jag orkar inte ens gå in på dumheterna. Eh, talar Guillou egentligen om sig själv? Att så gott som ingen (utom i läsarkommentarerna i Aftonbladet och här) uppmärksammar den uppenbara diskrepansen med Gömda-skandalen är förstås ... pinsamt. Liksom att Jan Guillou ännu inte, efter snart ett års *skandal* (som han förstås påstår är "över") ordentligt kommenterat det faktum att hans förlag så länge salufört denna samling rasistiska klichéer. Vad är saluförandet av Gömda och Asyl, annat än just svindleri?

Lasse Winkler har dock som tur är skrivit om den uppenbara diskrepansen med det kommersiella egenintresset som Jan Guillou har med sina uttalanden om Bonniers och Hypnotisören, i branschtidningen Svensk Bokhandel. Utdrag (mina fetstilsmarkeringar):
Ibland kan jag förbanna – eller kanske mer förtvivla över? – att vi lever i ett land där det offentliga samtalet är så lamt och ansvarskraven så låga.
Jag kan till exempel för mitt liv inte begripa hur en förlagsägare och författare kan få attackera konkurrenter och författarkolleger utan att man nämner att mannen ifråga, Jan Guillou, har ett eget ekonomiskt intresse av att trycka ner Bonniers och författarna bakom sommaren hajpbok Hypnotisören. Det är oanständigt att Aftonbladets ledning tillåter detta. De saknar tydligen ett etiskt regelverk som fungerar. Det ger journalistiken dåligt rykte.
Jan Guillou har delvis byggt sin karriär på att han är/var en sanningssägare som alltid kollade fakta och fällde det stora viltet.
Utan att värdera det kan jag konstatera att det inte är vad han gör i krönikan den 2 augusti – Bonniers har lyckats lura alla – igen”. Det är möjligt att det är så. Men Jan Guillou har inga bevis för det. Bara sladder, rykten, insinuationer och försåtliga glidningar i språket.
/Gunilla

P S Läs gärna även den text jag skrev på beställning av SVT i vintras. Jag tycker att den håller än.

Dramadrottningarna styr över kvällspressen
Utdrag:

Jan Helin har också sagt att bloggarna hetsar upp sig över "mediernas skumma intressen", men att det "inte är så". Hur är det då?

Jo, det är viktigt för allmänheten att känna till, att Aftonbladet inte rimligen kan ha något trovärdigt förhållningssätt till Piratförlaget i sin journalistik. De har ju a
affärer ihop:
– Nyligen startades skrivtävlingen "Bok-SM" i ett samarbete mellan dem båda.
– Aftonbladet har sålt Liza Marklund-böcker som "tilläggsprodukt".
– Peter Althin är inte bara styrelseledamot i Piratförlaget. Han är även Aftonbladets advokat i tryckfrihetsärenden.

Jan Guillou sysslade en gång i tiden med källkritik och dokumentgranskning. Nu handlar hans publicistik tydligen om att bevaka sina affärsintressen. Kvällstidningarna har en gammal, fin tradition som Jan Helin borde vårda, nämligen att stå upp för enskilda människor – som de barn och vuxna som kommit i kläm genom Liza Marklunds och Mia Erikssons framfart – och att granska makten.

17 comments:

  1. Monica har ju publicerat ett förord i den nya pocketupplagan som är en mycket bra sammanfattning av det som hänt:
    http://monicaantonsson1.blogspot.com/2009/08/nu-kommer-mia-sanningen-om-gomda-som.html

    ReplyDelete
  2. Härligt Gunilla!

    JAg tycker att den här delen av mediadebatten är viktig, att en journalist måste kunna redogöra för påståenden och höra två sidor, vara objektiv. Gäller ju även en författare som skriver ner det någon annan påstår. Objektivitet eller om den själv har uttalat en agenda kopplat till det man skriver.

    Det syns i debatten efter Israel/Palestina påståenderna i Aftonbladet. Man påstår att det handlar om yttrandefrihet och tryckfrihet. Att den skall försvaras skyddas.

    Så klart skall såväl Journalister och författare göra så djupt och bra research att man kommer så nära sanningen som möjligt så inte folk eler folkslag utpekas eller barn hamnar i kläm.

    Tråkigt om kapital och marknadskrafter inom media gör att man inte vill att sanning skall få komma ut och bli undersökt ur olika vinklar.

    Ett påstående är oftast baserat på en sidas upplevelse med flera inblandade. Därför bör man kolla med flera innan man förmedlar detta och därigenom öka trovärdigheten.

    Leroy

    ReplyDelete
  3. Guillou is a fake.
    Chris Madsen

    ReplyDelete
  4. Jerry,

    Det är en helt OK text, men dock bara ett förord. Jag efterlyser en rejäl genomgång/granskning, och tänkte att Monica hade ett kapitel om det -- men bättre upp vore nå't grundligt av en skicklig medieforskare.

    ReplyDelete
  5. Dags igen!
    Bra att du tog upp det. Problemet är mycket större än bara ett internt stockholmsgräl. Jag började nästan misströsta, även om jag har full förståelse för Monicas sorti.

    Jag ser ingen som helst anledning att bevärdiga JG med någon trovärdighet i fråga om Kepler (en rent tekniskt driven [första halvan eg. skriven av en GPS-tillverkare?] men usel bok).

    Om man bröstar sig inför en skuggmotståndare kan man ju åtminstone börja med att läsa författarna på sitt eget förlag, för att slippa stå med skammen när de avslöjas med underkläderna nere...

    ReplyDelete
  6. Jag var på min Willys-butik igår. Där står det pocketböcker vid kassorna. Kan man dra några slutsatser av att de enda två rader (av ca tio) som var mer eller mindre orörda var Mias nya egenskrivna bok och en pocket av Liza Marklund? Kan det vara så väl att marknaden reagerat på falsarierna och slutar köpa?
    Jag köpte en bok i alla fall. Thomas Sjöbergs bok Porrkungen, om Berth Milton junior och Privateimperiet. Väldigt intressant läsning bl. a. om börsnoteringen på Nasdaq av Private.

    ReplyDelete
  7. Trixa till sig läsare med fusk... jo, jo. Vi ska inte glömma den oerhört aggressiva marknadsföringen av En plats i solen/Liza Marklund, utgiven av Piratförlaget. Men storbildsannonser intill förvilling lika ett kvällstidningslöp berättade man om barnfamiljen som gasats ihjäl på solkusten. Så osmaklig och obehaglig var kampanjen för att sälja Marklunds alster att den fälldes i etiska nämnden. Jag Guillou har noll trovärdighet och borde skämmas.

    ReplyDelete
  8. Har du fått tag i Livingston och frågat om detomvända fallet Sabre och vad skyddade identiteter kan orsaka.?

    :
    http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=432977

    Eftersom det ratats om Prejudicat.

    Prejudicat borde vara offentliga och tåla granskning om de nu är prejudicat.

    Jag är lite nyfiken på om man valt att lyfta paraleller i de omvända fall det kankse handlar om.

    Leroy

    ReplyDelete
  9. Sklla så klart stå pratas och inte ratas.

    Leroy

    ReplyDelete
  10. Läste någonstans at det ansågs som prejudicat att Sverige inte kunde skydda en medborgare som krävde skydd eftersom hon var utsatt.

    Man kan ju undra va, vem och vilka som fick något i utbyte i Colorado av dommaren Livingstone.

    Tror nog att han kan förklara hur sanningen förhåller sig.

    Leroy

    ReplyDelete
  11. Gunilla: Det är en fröjd att följa dina skriverier. Nästa gång du är i Sthlm bjuder jag på middag.

    ReplyDelete
  12. Guillou är en idiot och i egenskap av deckarförfattare är han inte opartisk.
    Han går för långt när han talar om svindel, men helt fel ute är han inte denna gång. Det är inte schysst att skriva smörja och ta en pseudonym som marknadsknep.

    ReplyDelete
  13. Stefan,

    Nej, man kan nog inte dra några slutsatser av ett enda Willy-besök...

    Thomas Sjöberg är i alla fall en toppenskribent! Jag har i och för sig bara läst hans bok om Ikea -- men jag har träffat honom också, om det räknas...


    Anonym,

    Tack för påminnelsen!


    Leroy,

    Nja.


    Lisa,
    :-)
    Tack det samma förresten, du är verkligen de sociala medierna okrönta drottning!


    Anonym,
    Vad menar du med att pseudonymen var "ett marknadsknep"? Har du lyssnat på intervjun med Lars Kepler i Studio Ett, fredagen den 14 augusti? Jag tycker att det lät väldigt trovärdigt
    -- att författarna ville använda pseudoym för att hålla böckerna skilda från deras egna författarskap
    -- att Bonniers inte ville att de skulle använda pseudonym ("det är ju helt hopplöst", sade Alexander Ahndoril)
    Det verkar ju helt sjukt att försäljningsframgångarna skulle bero på att folk inbillade sig att t ex Henning Mankell skulle ha skrivit -- varför skulle han inte ha gett ut en ny bok under eget namn?
    Möjligen var det ett marknadsknep att kalla Kepler "Lars" i förnamn (enligt Alexandra Coelho Ahndoril en hälsning till Stieg Larsson). Och att skriva en deckare överhuvudtaget.
    Men, som författarna sade i Studio Ett, det är knappast unikt eller konstigt att använda pseudonym -- särskilt inte för deckare!

    ReplyDelete
  14. Hej

    Jag gnuggar händerna av förtjusning. I min femte deckare, Mord under Tjörn Runt handlar det om media-förlagsbranschen och dess ljuvliga geggiga byk som inte ens går att tvätta ren i havsvatten... och om en låda på vinden...

    ReplyDelete
  15. Kommer ihåg din sallad och tävlingen om vad och vem som avsågs:

    Hittade en bra låt om chlidren och innosence från ett album av Kansas:

    http://www.youtube.com/watch?v=EiYI_v3SOog

    Leroy

    ReplyDelete
  16. Slutfrasen är bra i låten.

    Hoppas att Livingstone lyssnar och läser, gillar det han hör eller det som står skrivet.

    De prejudicat man ansåg föreligga i.o.m hot och skyddad identitet, inblandade poltiker som trykte på, författare som skrev brev, vilka som försökte trycka på, påstod eller påverka får försvafra sitt agerande och att de i omvända fallet Sabre kan få ett försök till förklaring eller förklaring på ageranden.

    Att antingen Liza och Mia får lov att berätta sanningen och intet förtiga. Att meida faktiskt får möjlighet att granska.

    Objektivt så att inga hotas eller hamnar i klämm eftersom barn är kloka och kräver svar.

    Leroy

    ReplyDelete
  17. När jag var ung och sträckläste böckerna om Carl Hamilton, kom jag till sist till Vendetta. I den beskrevs hur Hamilton och hans kolleger klättrade uppför klippan till maffialedarens hus. Problemet var att redogörelsen för hur de rent tekniskt bar sig åt för att klättra var uppåt väggarna galet, till och med påhittade redskap som inte finns i sinnevärlden.

    Eftersom jag då själv sysslade mycket med klättring kunde jag bara konstatera att han hade inte fattat mycket av sin research, och inte heller låtit någon kolla det han skrivit.

    Man kan ju alltid tala om litterär frihet - men man bör ju inte byta ut en begriplig möjlighet mot en obegriplig omöjlighet för att nå samma mål? I vart fall inte om man vill ge sken om att veta vad man talar om.

    Så där försvann ju trovärdigheten även för det övriga han skrivit.

    ReplyDelete