"...på så vis kan medierna motivera sin makt..."

NEW YORK Hur var det nu Jan Guillou skrev i Aftonbladet i vintras, om att kontrollera fakta i *riktiga medier*? Jo så här skrev han:

Det finns ett enkelt skäl till att ni inte kan läsa sådan skit i Aftonbladet som dominerar nätvärlden. I en tidning håller man sig med vissa gammalmodiga principer, som att kontrollera fakta och hålla inne med förtal.

Bara på så vis kan medierna motivera sin makt och sitt ­ansvar för att vara den fjärde statsmakt som ständigt ska kontrollera de andra statsmakterna, den lagstiftande, den verkställande och den dömande.

(– – –)

Babbla på bäst ni vill där ute. I Aftonbladet och andra riktiga medier lyfter vi ändå bara in sådant som håller inför våra normala rutiner. Tro inget annat. Men tipsa oss gärna.

Den kolumnen måtte vara en kvarnsten om halsen för tidningens alla medarbetare, för att kontrollera fakta hinns förstås inte alltid riktigt med.

Jag ska passa på att *tipsa* Jan Guillou&Co om en artikel där rutinerna brustit. I denna text uppstod en rad smärre faktafel på tämligen begränsad yta:



• Ove Bring är professor i folkrätt, inte straffrätt. (Det är för övrigt väldigt konstigt att han idag figurerat i olika medier och talat om guvernörer! Guvernörer har ingenting med Oussama Kassir attt göra. Vad tänkte du på, professor Bring?)

• Hon heter Annika Östberg eller snarare Annika Deasy (jag brukar skriva Annika Östberg Deasy), inte Annika Östlund.

• Annika Östberg Deasy var inte "livstidsfånge". Hennes dom var "25 years to life", det vill säga minimum 25 år.
Det är riktigt att hon hade kunnat få sitta på livstid. Men det är olyckligt att kalla henne livstidsfånge i detta sammanhang, det vill säga i en artikel om Oussama Kassir som verkligen har fått en livstidsdom ("life with no parole").

• Meningen "hon dömdes inte till att själv ha hållit pistolen vid mordet" är väldigt konstigt formulerad språkligt. Fakta är att Annika Östberg Deady dömdes för mord av första graden; rättare sagt så ingick hon en så kallad plea bargain om detta.

• "Sverige", det vill säga den svenska regeringen, åberopade förvisso humanitära skäl, men med hänvisning till andra saker än att hon "inte skulle ha dömts till att själv ha hållit i pistolen". Det är möjligt att det var skuldfrågan som engagerade människor och på så vis påverkade opinionen som fick flera regeringar att agera, men regeringens argument var att det finns en internationell överenskommelse om överförande som borde kunna följas, att strafftiden varit så lång redan, samt att en återanpassning till samhället skulle underlättas i Sverige där Annikas mor finns. Regeringen var knappast inne och petade i vem som hade hållit i pistolen.

• Det näst sista stycket ("Skulle det komma till en diskussion...") är språkligt så illa skrivet att jag inte ens ids kommentera det. Det ser mer ut som intervjuanteckningar.

/Gunilla Kinn