.JPG)
NEW YORK "Körledare" (redaktör), "professionell korist" (avlönad reporter eller annan slags journalist), "amatörsångare" (bloggare) eller PR-konsult (PR-konsult) – det är frågan vad man ska bli när man blir stor.
Olle Lidbom skriver på Newsmill om hur journalisterna riskerar att hamna på samma yrkeskyrkogård som repslagarna och luntmakarna (med Gömda/Liza Marklund som exempel på maktmissbruk och varför medieföraktet ökat).
"Läsarna tycks inte längre vara i stort behov av dyrbar, professionell journalistik. Åtminsone inte i de mängder som tidigare. Istället blir det en allt mindre skara finsmakare som konsumerar sig åt den klassiska, goda journalistiken. De har stora krav, petiga behov och stor betalvilja – men de är för få och därmed i förlängningen en orsak till att Guardian säger upp sina 250 journalister."Apropå journalister som abdikerat från sin yrkesroll – vilket läsare av denna blogg vet att jag menar att Liza Marklund och Jan Guillou gjorde för flera år sedan; obegripligt att de har mage att fortfarande stoltsera med termen – så...
... trodde jag att det var ett försenat aprilskämt när jag läste Jane Magnussons recension i DN av "Nyhetsankorna".
"De sjunger, kryper omkring och gör sketcher i ungefär två timmar med paus. (– – –)Hur TV 4:s profiler tror att de kan ha någon som helst trovärdighet efter denna katastrofshow är för mig obegripligt."Vad sjutton håller TV4-folket på med? Säg att denna brunchshow inte existerar, utan att det bara är Magnusson som vill se om jag skulle gå på skämtet!
Men ack, nej, det hela presenteras så här på Berns hemsida:
"Sveriges mest kända TV-journalister roar publiken på Berns salonger i höst. Till detta nöje serveras även Berns lyxiga asiatiska brunch följt av den berömda efterrättsbuffén.På bilden ovan ser ni i alla fall fem som tydligen redan valt att istället för journalister vara uppsluppna, respektlösa och hejdlösa revyartister. OK, Lena Smedsaas är förlåten vad som låter som rena pinsamheterna, hon har ju redan lämnat den sjunkande skutan.
Showen är en uppsluppen revy där de i vanliga fall så allvarliga och seriösa journalisterna visar helt oanade sidor. De kastar sig respektlöst över det aktuella nyhetsläget och samhällsdebatten. Dessutom driver de hejdlöst med sig själva, sina kolleger och konkurrenter i TV-branschen."
Ska bli intressant att se om det alls finns någon journalistkår kvar nästa gång jag är hemma i Stockholm (om två månader).
Förresten, jag medger att jag gärna skulle vilja se "Nyhetsankorna", inte bara för den lyxiga asiatiska brunchens och den berömda efterrättsbufféns skull. Att döma av Jane Magnussons recension verkar det ju inte vara någon anka alls, denna gång – utan en riktig kalkonklassiker.
/Gunilla
I stället för Fylkings senaste Äntligen(är han har).
ReplyDeleteUndrar jag: Är det verkligen sannt?
Leroy
Är han äntligen här som fylkings äntligen betonades skall det så klart tolkas läsas.
ReplyDeleteÄr det verkligen å riktigt?
LEroy
Inte konstigt att det började sjunka. Det var ju gjort av papper och man slutade ju skriva och spegla sanningen. Trodde sensation, lösnummer och enbart stora rubriker köpta av marknadskrafterna eller agendor skulle hålla dom flyande.
ReplyDeleteVisa ett vackert ansikte. Istället för att ha en bra insida och innehåll.
Leroy
Bläddra när man kan scrolla?
ReplyDeleteLeroy
Men Olle Lidbom är ju också en som inte *vill* vara journalist, som känner att yrket stramar åt över armarna som en illasittnnde skjorta. Han vill lansera sig som bloggande mediehipster och pundit. Ursäkta de elaka formuleringarna, men det kaa han säkert ta: mitt intryck av honom är att han formulerar sig väldigt bar men har en rätt dimmig uppfattning om yrket trots att han varit med ett tag, men det är kanske bara så att han skulle vilja vara en svensk Letterman, eller en svensk Truman Capote? Nyheter och granskning är inte hans grej, men han vill gärna ha den status som journalistyrket hade under 1900-talet, även om artikeln på Newsmill kan ge sken av att han skuille se sig som en i den stora skaran av bloggare.
ReplyDeleteOlles argum,ent för att journalistiken som vi känner den är döende är ungefär som om man skulle säga "Ja, bilen är ju på¨väg ut för idag har man rymdraketer och snart kan alla ha sitt privata jetplan. Titta dig omrking i Sverige eller i Dewtroit, snart är det ingen som bygger bilar här ser du." Det är det kanske inte, men det säger ju inget om bilen som transportmedel eller om att den inte skulle vara helt nödvändig på många håll i Sverige och USA.
Sen tror jag absolut inte på en amatöriserad journalistik, ifall det betyder att folk som skriver på sin fritid och utifrån sina personliga tycken skulle *ersätta* modererad, övervägd och efterforskad professionell rapportering. och det gör, misstänker jag, inte Olle Lidbom heller, inte fullt ut. Bilden av en radikal destratifiering är mest något han kör för att hitta en annorlunda vinkel.
Däremot vill han
Ska bli intressant att följa utvecklingen. Tror bloggare, om de samarbetar på liknande sätt som en redaktion, kan utmana den traditionella journalistiken på riktigt istället för att bara vara ett tidstrendigt komplement.
ReplyDeleteMarkus: Bloggare är ju ännu mer beroende av att bygga ett varumärke kring sin person än vanliga journalister har blivit, de sitter dessutom lösare om de skulle få uppdrag av någon tidning. Det är typ därför jag inte tror på några långlivade bloggarfronter av amatörer som sopar mattan med DN och tv-bolagen genom sitt kunnande. Bloggfrågor och diskuddion kan det nog bli, men en allians av spännande nya bloggare som slår igenom stort och driver en gemensam agenda, ett bloggens Def Jam eller Killinggäng - nej, det kommer att spricka på att en eller flera av dem växer sig för stor och vill vara stjärna utanför bloggosfären. I vanlig media eller showbiz är det inte så svårt att hantera sådana konflikter därför att alla ändå är med och tjänar pengar och har en fast plattform gemensam, men i bloggvärlden där det egentligen finns väldigt litet pengar i själva bloggandet skulle de här egofajterna trappas upp mycket snabbare.
ReplyDelete