Glöm inte Burma

NEW YORK Hoppas ni sett filmen Burma VJ, den gick tydligen på SVT nyligen. Försök se den snarast annars – trailern ovan förklarar stuket på två minuter. En av de bästa och mest gripande filmer jag sett, allt givetvis underlättat av att konflikten i Burma är tämligen entydigt mellan "onda" och "goda".
Jag inser att jag aldrig följde upp att blogga mer om filmen sedan jag såg den i juni. Men jag vågar nog ändå påstå att jag återkommer om Burma senare i höst på ett eller annat sätt (har en reportageidé som två tidningar tackat nej till, men som är så bra att någon förr eller senare måste vilja ha den).
Filmen slutar ju delvis i moll, de modiga demokrati-aktivisterna krossas av militären. Men Jesper Bengtsson, som själv rapporterat från Burma i bokform, skriver i Journalisten om hur ett nytt nätverk av korrespondenter byggts upp inne i landet:

"...när regimen i Burma stängde landet för utländsk press var hans folk de enda som förmedlade bilder från upprorets blodiga slutskede.

Många av dem fick betala ett högt pris. Juntan gjorde allt för att spåra upp de som ”läckt” information till omvärlden. Joshua berättar att en av hans journalister dömdes till 65 års fängelse för ”förräderi”. En annan fick 21 år för att han utan särskilt tillstånd varit ägare av ett USB-minne.

Sedan dess har Joshua arbetat för att bygga upp ett nytt nätverk och idag har han mellan 90 och 100 korrespondenter aktiva inne i Burma. Han organiserar utbildningar i journalistik på den thailändska sidan av gränsen och smugglar ut sina nya ”korrar” för att lära dem hantverkets grunder."

/Gunilla