.JPG)
Twittrade ovanstående i natt; här kommer bloggvarianten.
När Monica Antonsson i fjol avslöjade Gömda/Mia var det rätt många som påstod eller insinuerade att hon drevs av avundsjuka mot Liza Marklund. Givetvis var Marklund själv en av dessa.
En variant var att Antonsson mest var ute efter att tjäna pengar på Marklund.
Även om det diskuterats flitigt hur "stort" Expressens avslöjande egentligen är idag, och vad Guillous KGB-kontakter egentligen innebar, har jag ännu inte sett någon som påstått att Christian Holmén, Micke Ölander och de andra i Expressens grävgrupp måste ha drivits av avundsjuka och girighet.
Inte ens Guillou själv.
Olika falla ödets lotter.
/Gunilla Kinn
Har just läst Tonchis Newsmill-text som givetvis kan ses som en slags uppföljning av Expressens story, även om hon väl inte har några länkar dit. Det hon citerar från hovrättens IB-vända 1974 (där Guillou fälldes igen, men släpptes kort sefteråt, då han ansågs ha avtjänat sitt straff) låter ju besvärande, men det är ocjkså rätt glidande. Thunborg ska ha sagt att Guillou tog kontakt med Pierre Schori sommaren 72 och att JG "vile diskutera" - så AT blev hans kontaktman - okay, men lägg märke till att Thunborg inte, i det citerade, säger att det var just IB-avslöjandena som skulle diskuteras. Guillou kan ju ha haft andra järn i elden vid denna tid, det var nästan ett år innan FIB/K släppte bomben. Jag vill nog ha litet säkrare bevisning för de här antydningarna om att Guillou skulle ha agerat dubbelagent i förhållande till sin egen tidning och förvarnat regeringen om att han och Bratt tänkte avslöja deras hemligheter.
ReplyDeleteOm man läst Bratts beskrivning av de här rättegångarna i "Med rent uppsåt#" så inser man ju också att de inte präglades av någon snövit ärlighet, och Thunborg ooh Schori var inte utan vidare några sanningsvittnen i det läget. Det stod ju klart för alla som var med efter en viss punkt att regeringen hade beställt fängelsedomar mot alla tre männen för att få tyst på storyn.
Jag tror faktiskt inte man kan jämföra Liza/Gömda-historien och Expressens Guillou-scoop. Varför inte? Därför att Gömda hade så mycket mer villkorslösa sanningsanspoårk än Guillous memoarer - en memoarbok är halvvägs till en roman, den är normalt inte "jag står naken inför världen", och Marklund/Eurenius ljög dessutom aktivt om centrala delar av sin berättelse, byggde om den, det var inte bara så att de förteg detaljer. Dessutom är Gömda en mycket mer central del av Liza Marklunds karriär än vad Guillous tdiiga år (före IB) är för hans del.
Re: Magnus. Man kan dock jämföra reaktionerna på scoopen. Expressen har hitills inte beskyllts vara avundsjuk på Jag!
ReplyDeleteMen det finns vissa likheter: försöken att göra frågan till en icke-nyhet. Försöken att skylla på att någon falang är ute efter offren (Jag! och Liza) Och ja, att GW går ut i försvar för sina kompisar.
Jan och Liza har för övrigt en själsfrände i Jan Moir på Daily Mail. Moir skrev en vidrig text om Stephen Gately och gayförhållanden. Varpå hon fick 25 0000 anmälningar hos Brittiska "Pressombudsmannen". Moirs reaktion?
1. Kritiken mot henne var "clearly a heavily orchestrated internet campaign"
2. Efter att ha tvingas be om ursäkt: "Obviously, a great deal of offence has been taken and I regret any affront caused. This was never my intention."
Och
"However, I accept that many people – on Twitter and elsewhere – were merely expressing their own personal and heartfelt opinions or grievances. This said, I can't help wondering: is there a compulsion today to see bigotry and social intolerance where none exists by people who are determined to be outraged? Or was it a failure of communication on my part?"
@Bengts Moa: Arrogans är en yrkessjukdom hos många journalister och kolumnister idag, jag säger bara Barbro Hedvall. Och med det slimmade sätt att skriva tyckartexter som är vanligt idag så blir tonfallet ofta det viktigaste argumentet, det som verkligen knyter ihop en text. Jag gillar tesdrivna, mättade inlägg, sådana som observerar, bygger upp konsekventa vinklingar och prövar dem mot iakttagbara reella fakta och tendenser - inte mot 'den där scenen i Sex and the City, mot vad som hände när krönikören gock ner till snabbköpet eller kring ett skruvat exempel från en annan krönikör - texter som resonerar utan att köra fram skribentens ego i förgrunden hela tiden. Men den sortens journalistik har fått stå tillbaka mycket under de senaste tio-femton åren, och istället har vi fått en armé av krönikörer som sällan tänker innan de skriver.
ReplyDelete"eller kring ett skruvat exempel från en annan krönikör" - klart att det är okej att diskutera en annan krönikörs/kolumnists åsikter eller argument, eller skärskåda deras exempel. men då handlar det just om att testa deras argument, inte att låna deras exempel. När såg ni förresten senast en krönikör som verkligen prövade en annan krönikörs text? Det händer nästan aldrig, som krönikör är man i praktiken skyddad från att behöva ta en debatt i tryck, reflexen blir att slänga fram hårdskruvade vinklingar för att skapa uppmärksamhet och bygga under dem med övertalninsgdefinitoner, överord och ad hoc-exempel oavsett om det håller eller inte. Linda Skugge har knappt tagit en enda debatt i sak på många år.
ReplyDelete